qvi.st

Kristoffer Qvists hemsida och blogg

Sida 2 av 5

Januariavtalet sett ur ett bostadsperspektiv

För att fortsätta mitt tidigare inlägg om filmen Push, tänker jag att det vore intressant att kika på januariavtalet utifrån ett bostadsperspektiv. Samtliga större organisationer i Sverige som är intresseorganisationer inom området har åsikter om avtalet, både sådant som är bra och mindre bra. Innan jag skriver inlägg om avtalet kommer jag också att nämna hur dagens system ser ut.

Nedan nämnda organisationer är de största intresseorganisationerna vad gäller hyresbostäder i Sverige. Jag skriver med vilka de är för att enklare kunna hänga med i texten.

Sveriges Allmännytta, tidigare SABO, är en intresseorganisation för kommunala bostadsföretag. De har över 300 anslutna medlemsorganisationer.

Fastighetsägarna, tidigare Sveriges Fastighetsägareförbund, är en intresse- och branschorganisation för privata ägare av lokal- och bostadshyreshus, industrifastigheter samt bostadsrättsföreningar. De har cirka 15 000 anslutna medlemsorganisationer.

Hyresgästföreningen, tidigare Hyresgästernas riksförbund, är en medlems- och intresseorganisation för hyresgäster. De har över 530 000 medlemmar.

Dagens hyressättningssystem (vad gäller hyresrätter)

Idag finns i Sverige olika hyressättningssystem. Dessa system skiljer sig åt när själva fastigheten är bebyggd.

Befintliga lägenheter. Kanske det mest använda idag är bruksvärdeshyra. Bruksvärdeshyra innebär att man tar lägenhetens skick i beaktande, hur lägenheten är utrustad, och även sådant som är av vikt för boende i den specifika orten. Tanken med systemet är att likvärdiga lägenheter skall ha likvärdig hyra inom orten där den befinner sig. Värdet förhandlas fram genom ombud för fastighetsägarna och hyresgästerna.

Det finns även en vidareutveckling av bruksvärdessystemet, som kallas för systematisk hyressättning. För hyresgästerna ska den systematiska hyressättningen också innebära att man får en bättre förståelse för hur hyran är uppbyggd. Detta kräver förstås en god inventering av redan existerande lägenheter, för att man sedan under förhandlingarna skall nå till bra beslut. Mer information hos Sveriges Allmännyttas och Hyresgästföreningens webbplatser. Hyresgästföreningen har även på deras webbsida publicerat en handledning för systematisk hyressättning [PDF], som Fastighetsägarna, Sveriges Allmännytta och Hyresgästföreningen enats om.

Vid nyproduktion av lägenheter kan fastighetsägare idag fritt sätta en hyra, utan överenskommelse med hyresgästorganisation. Hyresgästen kan i så fall pröva den satta hyran i hyresnämnden, som är en domstol. Det kan maximalt gå vidare till hovrätten för prövning, när hyran inte är förhandlad. Beroende på bedömning av domstolen kan hyran fastställas, sänkas eller höjas för hyresgästerna. Nyligen rapporterade Hem & Hyra om en unik dom i Uppsala, där hyresgästerna fick tillbaka mellan 1 400 – 1 500 kr för normalstora treor.

Fastighetsägare kan också komma överens med hyresgästorganisation om att sätta en s.k. presumtionshyra för lägenheterna i fastigheten. Denna möjlighet har fastighetsägare haft sedan 2006. Presumtionshyra innebär för fastighetsägare att man kan ta ut en högre hyra än vad bruksvärdet skulle tillåta – samtidigt som man inte får använda lägenheten då man jämför hyror i bruksvärdessystemet. Tanken med den högre hyran är att fastighetsägaren skall få tillbaka för de utlägg man har haft vid produktionen av lägenheterna. Rätten till den högre hyran har fastighetsägaren i 15 år. Mer information finns hos Sveriges Allmännyttas och Hyresgästföreningens webbplatser.

Från hösten 2016 har fastighetsägare även kunnat ta ut ett statligt investeringsstöd vid nyproduktion. Detta med stöd av förordning (2016:881) om statligt investeringsstöd för hyresbostäder och bostäder för studerande. Detta var möjligt att ansöka om framtill januari i år, tills att riksdagen fattade budgeten för året 2019. Stödet har därefter kommit tillbaka, men inga nya riktlinjer har inkommit. Fastighetsägaren får då ett visst stöd, under förutsättning att hyran är något lägre än vad som skulle gällt vid nyproduktion.

Dessa är de viktigaste bitarna att hålla koll på anser jag, vad gäller hur hyran sätts för hyresrätten idag.

Januariavtalet

I inlägget kommer jag att fokusera på denna överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna enbart i bostadsfrågan, som tas upp i fem punkter. Därmed kommer jag inte att ta med övriga punkter som finns i avtalet.

Jag citerar det aktuella stycket från Januariavtalet nedan och därefter kommentarer från intressenterna.

Fler bostäder behövs för att underlätta för ungdomar att få sin första bostad, för människor att flytta dit jobben finns och för att bryta den växande boendesegregationen. […]

44. Reformera hyresmodellen. Fri hyressättning vid nybyggnation införs. Hyran inom dessa bestånd sätts efter en inledande period enligt en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt med en gradvis anpassning för att uppnå förutsägbarhet eller genom gängse förhandling. Fastighetsägaren väljer vilken av dessa metoder som tillämpas (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning på plats 1 juli 2021). Låt lägenheternas kvalitet och läge få ett större genomslag i hyressättningen. En kommission ska kartlägga den varierande tillämpningen av lägesfaktorn mellan olika orter och föreslå lämpliga åtgärder från statens sida i de fall (på de orterna) det konstateras att lägesfaktorn inte beaktas i tillräcklig mån. (Kommission tillsätts våren 2019. Slutsatser presenteras före 1 januari 2021). Förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter reformeras för att fungera mer effektivt med, ett oberoende skiljedomsförfarande som vid tvist avgör vad som är en rimlig årlig höjning samt tidsgränser för förhandlingar som kombineras med ekonomiska sanktioner när dessa inte hålls (Ds våren 2020. I kraft från 2021).Ge hyresvärden och hyresgästen en större frihet att komma överens om hur till-och frånval ska prissättas(förslag finns i Tillvalsutredningen SOU 2008:94 respektive lagrådsremiss 27 juni 2014) (Proposition våren 2019). Höj straffen för försäljning av svartkontrakt och kriminalisera köpen (Utredning 2020-2021 Ny lagstiftning 1 juli 2022)

45. Ta bort flyttskatten […].

46. Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare. […]

47. Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.

48. Ställ minimikrav vid byggande utifrån ett livscykelperspektiv. Öka byggande i trä. Inför krav på klimatdeklarationer för klimatbra byggande (Uppdrag till Boverket hösten 2019. Krav från 1 januari 2022.

Utdrag ur Januariavtalet.

Sveriges Allmännytta

Sveriges Allmännytta har kommenterat januariavtalet via deras VD i en rad punkter. Gällande punkten om friande hyressättning ställer man sig frågande.

Förslaget om fri hyressättning vid nybyggnation är oklart. Redan idag har fastighetsägaren rätt att själv bestämma hyran i nya hus. Frågan är om man avser att minska konsumentskyddet i hyreslagen. Är ambitionen att ersätta bruksvärdessystemet med ett tariffsystem, så går vi mot en statlig hyresreglering, som nog ingen i branschen önskar.

Man kan också fråga sig vad man vill uppnå med reformen. Kraftigt ökande byggpriser har redan idag drivit upp hyrorna i nyproduktionen till en nivå som närmast motsvarar den som en marknadshyra skulle ligga på. Generellt sett finns knappast någon efterfrågan eller betalningsvilja för nya hyresbostäder med högre hyra än idag. Allmännyttan eftersträvar inte en möjlighet att ta ut ännu högre hyror i nyproduktionen. För oss är det viktigaste att pressa ner byggpriserna så att hyrorna hamnar på nivåer som gör att fler människor kan efterfråga bostäderna.

Anders Nordstrand, VD för Sveriges Allmännytta, dåvarande SABO.

Anders Nordstrand beskriver också problematiken att staten går in och styr i bostadsmarknaden, i stället för att den får styra sig själv. Som tidigare nämnt, så finns det redan ett etablerat förhandlingssystem i Sverige. Det finns redan ett pågående arbete mellan Sveriges allmännytta, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen för att förbättra nuvarande system.

Men det behövs fler åtgärder och därför bedriver SABO tillsammans med de privata fastighetsägarna och Hyresgästföreningen ett gemensamt arbete för att göra förhandlingssystemet mer effektivt och stabilt. I det arbetet ingår att utveckla ett oberoende tvistelösningssystem. Vi ser detta som mer effektivt än ett offentligt skiljedomsförfarande, bland annat för att det måste finnas genomarbetade grunder att relatera till när tvister avgörs.

Anders Nordstrand, VD för Sveriges Allmännytta, dåvarande SABO.

Vidare berättar Sveriges Allmännyttas VD att det saknas information om vad som görs med personer utanför den ordinarie bostadskön. Däremot tror han att regeringen kommer att prioritera frågan i framtiden.

Fastighetsägarna

Fastighetsägarna har också kommenterat januariavtalet via deras samhällspolitiska chef, Martin Lindvall. Generellt sett är Fastighetsägarna positiv till förslagen avtalet, även om man har några frågetecken.

Begreppet tariff väcker många frågetecken. Om det ska tolkas som ett system inspirerat av den tyska modellen så tycker jag det är bra. Där kan hyresvärd och hyresgäst komma överens själva om hyran och lokala tabeller, hyresspeglar, som utgår från andra fritt överenskomna avtal för olika lägenhetskategorier ger vägledning för både värdar och konsumenter. En sådan reform, med friare hyressättning och ett bevarat konsumentskydd, vore ett värdefullt steg i rätt riktning.

Martin Lindvall, samhällspolitisk chef för Fastighetsägarna.

Fastighetsägarna anser att det är bra om lagstiftaren räknar in vilka faktorer bruksvärdet tar in. I lokala sammanhang är man mer osäker, då januariavtalet syftar till att öka betydelsen av lägenhetens läge och kvalité. Martin berättar också att marknaden är bättre att ta fram hyresnivåer än lagstiftaren.

Hyresgästföreningen

Hyresgästföreningen är starkt emot just delen kring marknadshyra som nämns i januariavtalet. Föreningens tidning, Hem & Hyra, har skrivit ett flertal inlägg om januariavtalet, dess påverkan på hyresrätten och även föreningens ställning kring avtalet. Hyresgästföreningen anser att marknadshyra är ett hot mot den svenska modellen med förhandlade hyror.

Erik Elmgren, förhandlingschef på Hyresgästföreningen, uttrycker följande kritik om marknadshyra i januariavtalet, enligt Hem & Hyra:

Det är lite intressant att det är en reform som går mot marknadshyror där man snabbt inser att det behövs regleringar. Men det är oklart hur denna tariff ska utvecklas och hur den ska komma till? Ska vi ha riksdagsdebatter där vi diskuterar hur mycket hyran ska höjas?

Erik Elmgren, Förhandlingschef Hyresgästföreningen, enligt Hem & Hyra

Föreningen har tagit fram en rapport av vad marknadshyror skulle innebära för samhället. De djupdyker vad de innebär för de större städerna Stockholm, Göteborg, Halmstad och Helsingborg. Enligt rapporten kommer marknadshyror att innebära, med få undantag, kraftiga hyreshöjningar.

Hyresgästföreningen ifrågasätter även andra delar ur januariavtalet, mer specifikt reformen i hyresmodellen. Exempelvis hur man tänker sig att lägenheternas kvalitet och läge få ett större genomslag, då det man redan kan ta det i beaktande vid en systematisk hyressättning.

Samsyn i vissa hänseenden

Det finns trots allt några delar som samtliga intressenter är överens om. Det handlar om att höja straffen för försäljning av svartkontrakt och kriminalisera köpen. Samtliga intressenter anser att det är en bra del i januariavtalet.

Alla är också överens om att det är bra att ge hyresgästen större inflytande över hur till- och frånval ska prissättas.

Om den fria hyressättningen kommer leda till en reglering, så innebär det att ingen intressent skulle vara för. Fastighetsägarna är ju annars försiktigt positiva till den fria hyressättningen, men är något försiktiga med sitt uttalande på grund av att det inte finns uttryckt hur regeringen har tänkt att hyressättningen skall vara friare.

Sveriges Allmännytta är mer negativ, och går mer i Hyresgästföreningens riktning kring den fria hyressättningen.

Mina tankar och åsikter kring januariavtalet

Ämnet är som du märker rätt komplext. Jag själv anser att det vore bättre om aktörerna själva får komma överens kring hyressättningen. Dessutom finns det redan ett trepartssamtal kring tvistelösningen, när förhandlingarna inte går i lås.

En helt fri hyresmarknad riskerar till att skapa förutsättningar för s.k. social housing. Det innebär att socioekonomiskt svaga i samhället blir tilldelade ett visst boende. Sammantaget kan det leda till att vårt samhälle blir mer segregerat än vad den redan är.

Jag är lite förvånad över att man vill ge sig in i bostadsfrågan i kanske något fel ände. Sveriges Allmännytta beskriver att ökade hyror beror till stor del på ökade byggpriser. Det är något regeringen borde ta större hänsyn till. Andra faktorer som också spelar in är sådant som är mer lokalt påverkansbart, såsom VA-taxor, avfallstaxor med mera. Tyvärr verkar man inte se helheten. Det viktigaste vore dock för politikerna att kanske göra en nulägesanalys istället för att börja göra krav. Därefter anser jag att man kan komma med nya krav på lag och förordningar.

Med tanke av tidigare inlägget kring filmen Push, blir jag också fundersam kring förvaltare som köper upp fastigheter i syfte att flytta bort befintliga bostadsbestånd. Eller de bestånd där bostadslägenheterna istället blir lägenhetshotell, vilket också Hem & Hyra rapporterat om i en serie.

Samhället står, som jag ser det, inför en mångfacetterad problematik. Denna problematik bör lösas på ett ansvarsfullt sätt där samtliga intressenter ska få komma till tals. Vi måste ha bostäder för alla i samhället, både för de väl och mindre väl bemedlade då det är en grundtrygghet för alla.

Filmen Push – när bostäder blir finansiella tillgångar

Nyligen såg jag en dokumentärfilm vid namn “Push”, som är regisserad av Fredrik Gertten och . Gertten har tidigare varit med och gjort filmer som “Blådårar” och “Bananas”. “Push” hade premiär den 8 september 2019 och handlar om hur bostaden – som är en mänsklig rättighet – sedan 2008 har börjat bli en finansiell tillgång, och vilka konsekvenser i samhället det har.

Push visar FN:s rapportör i bostadsfrågor, Leilani Farhas arbete. Man får se hur situationen ser ut i bland annat Toronto, London, Uppsala och Berlin bland andra städer i världen.

Filmen belyser hur investerare köper fastigheter i bostadsområden i syfte att tjäna pengar på fastigheten. Det kan handla om att fastighetsägarna rustar upp i områden för att tvinga människor att flytta på grund av att invånarna sedan inte har råd att bo kvar med den nya hyran.

Investerarna kan också köpa fastigheter utan att rusta upp dem – och istället ha fastigheterna som en tillgång. Ett exempel som visades i filmen var palatser i Notting Hill i London, som ligger ett par kvarter bort från Buckingham Palace. I palatsen bodde förr engelsk adel, såsom lorder. Dessa köptes ut av utländska investerare. Numer är flera av dessa fastigheter tomma, för att de “ökar i värde” för ägarna.

Filmen beskriver också hur människor tvingas bort från deras hem i Toronto. Det gäller inte enbart arbetarklassen, utan även medelklassen i staden. Priserna har under de senaste åren ökat markant på mark i Toronto. Kostnaden för bostad har där ökat med 425 % de senaste tre decennierna.

“Push” visar även läget i Sverige, i Uppsala. Där får man besöka ett bostadsområde som ägs av Carnegie. Hyreshusen ser inte mycket ut för världen, men lägenheterna renoveras efter att tidigare hyresgäster flyttar, vilket tillåter hyreshöjningar för den lägenheten. Vad gäller husens yttre så ser området kanske inte ut som det “lyxigaste”.

Sammantaget kanske man kan säga att människor tvingas bort från deras boende. Det gäller inte enstaka individer, utan hela samhällen.

Något som jag anser det gör ännu mer chockerande är att allmänna pensionspengar enligt filmen används för denna typ av investeringar. Filmen tog fram ett exempel av ett bostadsområde i Korea där ett helt samhälle blev tvungen till att flytta på grund av riskkapitalister. Bland ägarna bakom riskkapitalistbolagen finns bland andra amerikanska pensionsfonder.

När hela samhällen tvingas bort på grund av finansiella investerare börjar jag fundera på hur människor tänks bo i framtiden. Det finns ett stort behov av bostäder, till en rimlig kostnad. Konsekvensen av fastighetsuppköpen gör att människor som har råd att bo tvingas arbeta mer, nuvarande samhällen löses upp, att unga människor inte har möjlighet att flytta hemifrån. Som du kan läsa blir det många problem i slutändan.

Fredrik Gertten har blivit intervjuad av Jan och Caroline Bolmeson i deras Youtube-kanal om situationen. Själva intervjun är mycket intressant att lyssna på. Det rekommenderar jag varmt även om videon är lång, drygt 1h 15m. Länk till videon nedan:

https://www.youtube.com/watch?v=Ip8jGnlfUQc

Vill man istället läsa intervjun, så finns den transkriberad hos kanalens skapare:

https://rikatillsammans.se/om-dokumentaren-push-hur-bostader-blev-investeringar/

Regeringen med Löfven vill kunna hacka dig

Computer Sweden skriver att inrikesministern har framfört ett lagförslag om att Polisen skall få genomföra “hemlig dataavläsning”. Såsom artikeln är formulerad skall polisen ges möjligheten att installera trojaner på bland annat mobiler och datorer.

Just nu har förslaget gått till remiss till lagrådet. Om det går igenom så kan denna typ av hacking tidigast påbörjas 1 mars 2020.

Vad är farligt med denna typ av “hacking”?

Som IT-intresserad person och som också anser att säkerhet är viktigt börjar varningsklockor ringa i mitt huvud.

När man ger myndigheter olika möjligheter att utnyttja svagheter i system kommer dessa att missbrukas. Något som uppdagades för några år sedan var insamlingen av data som NSA genomförde. Detta genom att missbruka sina befogenheter som myndighet.

Enligt artikeln ska polisen enbart genomföra detta mellan 50-100 gånger om året då det är resurskrävande. Kostnaden beräknas vara ca 100 miljoner kronor.

När svagheter utnyttjas, och man skapar verktyg för dem, kommer man att öppna upp för så kallade “black hat hackers”. Dessa kommer med största sannolikhet att utnyttja de sårbarheter som polisen – eller andra myndigheter – installerar på enheter. Det kan hända att “cracker”-grupper får tag i dessa verktyg och sprider vidare. Vad gäller NSA-incidenten så har Shadow Brokers spridit NSA:s verktyg

Även andra nationer kan utnyttja dessa sårbarheter för att hacka enskilda eller flera individer. För att nämna ett exempel så skrev NY Times att kinesiska statssponsrade “crackers” innan andra för att sedan hacka USA.

Vad ska man göra istället?

Enligt min mening bör man arbeta mycket mer proaktivt mot att personer blir kriminella. Att gå i samma spår som NSA anser jag inte vara bra alls. Alla kommer att bli negativt påverkade av detta.

Oavsett om man har “rent mjöl i påsen” eller inte kommer det inte att spela roll. Det är trots allt inte man själv som bestämmer vad som är “rent mjöl i påsen”. Det är alltid någon annan.

Som man också kan konstatera gällande det som hände med NSA och de kinesiska hackarna, så kan verktygen användas gentemot polisen istället. Det kan betyda att information som polisen anser vara säkerhetsklassad eventuellt kan läcka ut utifall deras egna enheter blir installerade av dessa trojaner av någon annan, som sedan spionerar på polisen.

Om jag kan ge regeringen ett råd, vore det följande: gör om och gör rätt.

Snart dags att lämna Windows 7

Microsoft har kommit ut med att supporten för Windows 7 snart kommer att avslutas. Från och med 14 januari 2020 kommer Microsoft officiellt slutat stödja operativsystemet. Datorn kommer fortsätta fungera, men det är inte säkert att Microsoft kommer täppa till säkerhetshål. Detta även om Microsoft tidigare i år släppte en patch till Windows XP efter att den officiella supporten stängts. Trots detta så kan man inte lita på att Microsoft kommer med nya säkerhetsuppdateringar.

Det finns olika vägar att gå vidare. Om datorn är tillräckligt kraftfull, och man har råd, kan man uppgradera till Windows 8.1 eller 10. Microsoft rekommenderar uppgradering till Windows 10, om du vill välja detta.

Med lite teknisk know-how kan man även välja att byta till Linux. Så länge man har en CD/DVD-skiva, eller USB-sticka kan man i många fall kostnadsfritt ladda ned Linux och installera det på datorn istället.

Det tredje alternativet är inköp av en ny dator, med ett annat operativsystem, exempelvis Windows 10, förinstallerat.

Olika alternativ till Windows 7

Även om man kan välja att uppgradera till en nyare variant av Windows, köpa en ny Windows-dator eller köpa en ny Mac, så kommer jag här att fokusera på installation av Linux. Framför allt av två orsaker; det kräver inte ett inköp av programvara eller ett inköp av en ny dator.

Linux styrka – och dess svaghet – är alla val man kan göra. Kort sagt kan man säga att det är lite som att gå in i en godisbutik med många olika smaker. Jag själv har haft olika preferenser under åren – från “lätt” till mer “konfigurerbar” till “jag vill bara att det fungerar”. Jag förstår om man vill ha en enkel övergång. Det är ju viktigt att kunna känna igen sig efter ett byte av operativsystem.

Installation av Linux

Det första att göra innan man uppgraderar är att göra en säkerhetskopia. Viktiga filer, såsom foton och dokument, som är sparade på datorn kommer att försvinna. Därför är det viktigt att spara dem någon annanstans. Dessa kan sparas till ett USB-minne, en extern hårddisk eller exempelvis molntjänster såsom Dropbox.

När filerna är sparade på en säker plats så är det dags att hämta en Linux-variant. Vilken variant man vill hämta beror på preferens och möjlighet datorn har att använda systemet. Om man ska installera via ett USB-minne, så tipsar jag gärna om BalenaEtcher (det finns andra alternativ också). Se till att USB-minnet inte innehåller något viktigt, då allt innehåll däri kommer att försvinna när du installerar Linux.

Efter att Linux finns på USB-minnet så kan man installera detta i datorn. Kom ihåg att ställa in startordningen i BIOS. Beroende på datortillverkare är det olika knappar man trycker vid uppstart; Escape, F12 eller Delete-knappen. I BIOS ser det också oftast olika ut beroende på tillverkare, oftast så finns startordningen under något som kan heta i stil med “Boot”.

Jag kommer att gå igenom två användarvänliga varianter; Linux Mint och Zorin OS. Detta för enkelhetens skull, och för att inlägget inte ska vara för långt.

Linux Mint

Skärmdump av välkomstskärmen som visas när man är inloggad i Linux Mint. På bilden visas Cinnamon Edition.

Linux Mint är min rekommendation om man är ny i Linux-världen. Framför allt handlar det om att det är enkelt att komma in i, och “bara fungerar”. Även om det inte ser likadant ut jämfört med Windows, så finns det program och funktioner som gör en mer hemmastadd.

Man kan hämta ned Linux Mint från deras nedladdningssida. Installationen inkluderar mycket programvara, såsom webbläsare och kontorssvit. Skulle man önska mer, kan mycket hämtas från Programhanteraren. Det fungerar i mångt och mycket som App Store eller Google Play, fast man inte behöver registrera något konto.

Väl nedladdad så kan man använda programmet BalenaEtcher, installera det på stickan och därefter påbörja installationen. Linux Mint har en enkel guide att följa som bara är peka och klicka för att ta sig fram.

Skärmdump av programhanteraren i Linux Mint 19.1 Cinnamon Edition.

Zorin OS

Skärmdump av login-skärm till Zorin OS. Här 12.04 Lite, som är till för äldre datorer.

Kanske är detta operativsystemet som påminner mest om Windows av alla Linux-varianter därute. Iallafall utan att ha konfigurerat systemet efter installationen. Via ZorinOS hemsida kan man välja att köpa det (med fler program inkluderade) eller ladda ned gratis. Jag har valt att ladda ned det gratis, då de flesta program går att ladda ned i efterhand som den betalda versionen har installerat.

Väl nedladdad så kan man installera det på stickan och därefter påbörja installationen. ZorinOS har också en enkel guide att följa som bara är peka och klicka för att ta sig fram.

Zorin fungerar i mångt och mycket som Linux Mint. Det är enkelt att använda och ta sig runt i. För att hämta ned program använder man “Programvara” som kan komma åt via startmenyn. Här kan man också lätt se om systemet behöver uppdateras.

Jag tycker att ZorinOS är väldigt lik Windows att ta sig runt i. Jag tycker också att den är väldigt enkel att navigera i. Något jag fann var att översättningen från engelska till svenska kanske inte följde med på samma sätt som i Linux Mint.

I och med att blogginlägget har blivit rätt långt här så ska jag försöka avrunda här. Jag tänker mig i framtiden att skriva en guide om installation av operativsystemen. Om du vill läsa en svenskspråkig guide för Linux Mint, så kan du även hitta denna på Linux Mints hemsida [PDF]. Dock är denna för Linux Mint 18.2, och i skrivande stund är 19.2 den aktuella versionen. Både Linux Mint och Zorin OS har annars engelskspråkiga hjälpforum.

Förhoppningsvis har du hittat ett alternativ till Windows 7 innan supporten för den officiellt slutar. Kanske blir det några som håller sig kvar i Windows 7 likt några fortfarande gör med XP?

Dags med en uppdatering på bloggen

Dags med lite visuell omstrukturering av bloggen. Bild av: dariuszsankowski. Licens: Mer information.

Jag passar på att ändra utseende på min blogg samtidigt som jag byter plats där jag har min webbserver. Huvudorsaken är att min tidigare leverantör av VPS där denna låg valde att höja priset till mer än det dubbla mot vad som det låg i innan. Inte riktigt snyggt gjort, tycker jag. Då blir det mer lägligt att hitta ett annat hem för bloggen. Jag passar även på att ändra bloggens tema för att markera detta.

Uppdateringar är inte alltid problemfria

Något som jag stötte på vid ombytet var ju detta med migrering. Jag valde att prova det mest nedladdade pluginet som finns till WordPress; All in one WP Migration. Det är ju inte riktigt alltid så enkelt som “plug and play”. Men efter felsökning i loggarna så kom jag fram till att man får ändra en variabel på tre olika ställen.

Problemet som jag fick innebar att WordPress inte kunde ta emot mina inlägg från min gamla instans. Dock visades det inga felmeddelandet ifrån pluginet. Istället möttes jag av att indikatorn som visade förloppet frös vid 0,07% eller 100%. Dock visades inga felmeddelanden.

När jag öppnade loggen för Nginx så stod där att läsa “[…] client intended to send too large body […]” vilket betyder att filen är för stor att ta emot för webbservern.

Jag kontrollerade därför konfigurationen. Variabeln client_max_body_size var satt i nginx.conf. Likaså variabeln upload_max_filesize i php.ini. Vad jag hade missat dock var post_max_size. Efter att samtliga dessa var satta till ett värde som var större än filens storlek som behövde importeras, så gick det som smort.

Tips till utvecklarna

Nu tror jag inte att utvecklarna för plugin:et läser min blogg, men man kan definitivt göra felmeddelanden kanske något mer intuitiva. Dessutom kan deras avdelning för felsökning expanderas något för att utesluta att man glömt något i konfigurationen för servern.

Annars är jag förstås glad över att slippa allt manuellt arbete som migrationen annars hade inneburit.

PeerTube – ett mycket intressant YouTube-alternativ

Jag snubblade nyligen in på ett mycket intressant projekt vid namn PeerTube. Detta är en videoplattform, vilket man själv kan köra. Peertube är fokuserat på just decentralisering, där man kan koppla ihop flera instanser (servrar) som kör samma programvara. Till skillnad Vimeo och Youtube, kan man i Peertube även hämta videor från andra servrar som också kör samma programvara.

En instans som kör detta är Framatube, och där kan man se hur upplägget ser ut. Det påminner något om Youtubes gränssnitt, även om innehållet här mestadels består av franskspråkiga videos. Det finns även en instan körande Mastodon, vilket också är ett annat intressant projekt, har även en Peertube- instans. Deras instans innehåller en video om KDE:s applikationer 19.04 på engelska.

Problem med Peertube

Något jag kanske inte direkt tänkte på vid första anblicken av programmet är att det kör P2P-protokollet när man kikar på en video. Detta betyder att utöver den instansen som har filmen sparad, kan även andra som kikar på samma video sända vidare filmdata till mig när jag själv kikar på den. Detta kan bli lite problematiskt med att följa GDPR – då denna lag kräver att både controllern (den som beslutar hur datahanteringen genomförs) samt processorn (den som utför arbetet) hanterar den personliga datan på ett ansvarsfullt sätt.

De som är ansvariga för en Peertube-instans kan inte garantera att besökare på sajten saknar verktyg för att spåra andra. Potentiellt betyder detta att en som kör instansen kan se sådan information och kanske köra korshänvisningar för att identifiera de som ser på videos.

När passar det?

Som jag ser det passar Peertube på små nätverk. Det vill säga dem man har kontroll över. Ett exempel är att köra Peertube hemma. Eller på ett intranät hos en mindre organisation. Detta åtminstone här i EU (men nu är jag inte heller en jurist). Tekniskt sett så ser jag också mindre risker att använda programmet i små nätverk.

EU och upphovsrättsdirektivet som gick igenom

Ja, vad ska man säga nu efter att förslaget om upphovsrättsdirektivet gått igenom i EU? Jag är något skeptisk gentemot att det skulle vara bättre än innan även om IDG skriver att man har slipat detta direktiv.

Bakgrunden är ju egentligen två läger – om man förenklar detta – i sammanhanget; upphovsrättsinnehavare och plattformsinnehavare. Jag kan förstå båda parter; även om jag själv är partisk i frågan. Jag förstår att skapare av verk vill tjäna pengar på det som skaparna har gjort. Däremot är jag kritisk gentemot att det lagförslag som har lagts fram skulle vara det bästa i nuläget. Samtidigt är de tekniska förutsättningarna som skulle försäkra att internetplattformar skulle vara förenlig med lagen vara väldigt svåra att implementera. Detta bland annat på grund av olika rådande upphovsrättslagstiftning i olika länder.

Vad är faran med denna lagstiftning?

Lagstiftningen kan innebära att stora plattformar, såsom YouTube, kommer att behöva ha väldigt bra automatiska system med bland annat innehållsfilter. Vad jag anser rimmar illa är eventuell innehållsfiltrering av material som parodierar andra verk. Jag har i mitt tidigare inlägg skrivit varför jag är emot detta.

Jag får hålla med Gunnar Hökmark (M), som citeras i IDG:s artikel som jag länkade till tidigare. Han skrev, enligt IDG, “en modern upphovsrättslagstiftning behöver klara av att göra bådadera, det vill säga värna upphovsrättsinnehavarnas rättigheter och samtidigt främja innovation och nya sätt att ta del av kultur. Vi anser att det liggande förslaget inte når den balansen, utan lägger en oproportionerligt stor börda på plattformarna, vilket spiller över på såväl kulturfrämjandet som Europas möjligheter att vara ett centrum för innovation och teknikutveckling”.

Ännu kan det förstås vara lite tidigt att säga hur lagen kommer att arta sig. Men jag är hellre vaksam och berättar om eventuella faror än sitter lugnt med i båten.

Vad händer med Copyrightdirektivet?

Copyright-ikon, som får symbolisera copyrightdirektivet.
Copyright-ikon. Ikon av IO-Images. Licens: CC0.

EU har sedan en tid tillbaka funderat kring ett nytt copyrightdirektiv. Innehållet i copyrightdirektivet som ofta nämns i medierna är artikel 11 samt 13. I praktiken skulle det innebära att automatiserade system måste skapas för att antingen a) betala licensavgift till Copyright-innehavare, om man förhandsvisar material, eller b) automatiskt upptäcker och gallrar bort sådant innehåll.

Förslaget, som heter Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (2016/0280(COD)) har varit på bordet sedan 2016. Därefter har olika omarbetade förslag kommit fram, men ett beslut om att fastställa direktivet har ännu inte tagits och publicerats (2019-01-22).

Som det ser ut idag har förhandlingarna om upphovsrättsdirektivet strandat.

Personligen är jag emot direktivet. Som jag ser det kommer det att ge väldigt negativa konsekvenser på internet. Vi kan ta och kolla närmre på en aktuell plattform, som har användargenererat innehåll idag. Låt oss undersöka YouTube, som man kan säga har liknande funktionalitet som artikel 11 och 13 vill införliva.

Därför är jag emot copyrightdirektivet

YouTube använder sig av ett system som heter “Content ID” för att automatiskt känna igen upphovsrättsskyddat material.
Content ID har utvecklats sedan 2007 och har hittills kostat Google åtminstone 100 miljoner dollar att utveckla. I korta drag jämför systemet uppladdat innehåll med en databas av upphovsrättsskyddat material. Initialt kanske det låter som en vettig idé. Det låter enkelt att man jämför a med b och därefter tar ett beslut. Problemet är att det i verkligheten är mer komplext än så Jag nämner tre anledningar nedan – men det finns såklart fler anledningar än så:

  1. Databasen kräver otroligt mycket utrymme
    Databasen kommer att kräva mycket utrymme – allt kopplat till ljud- och bildupptagning av material som det kan jämföra med.
  2. Olika länder har olika lagstiftning
    USA och Sverige har helt olika lagstiftning vad gäller upphovsrätt. I USA finns något som heter “Fair use”, där man kan använda upphovsrättsskyddat material inom vissa specifika ramar.
  3. Systemet saknar mänsklig inblandning
    Systemet som sådant är väldigt automatiserat idag. Det saknas oftast mänsklig inblandning i att genomföra vissa beslut där det hade behövts

Man kan alltså säga – mot bakgrund av detta – att copyright-direktivet kommer att kräva automatiserade system som inte fungerar. Bara exemplet som jag gav tidigare – där ett system har utvecklats sedan 2007 men ändå inte fungerar fullgott idag – borde vara en fingervisning om att det förmodligen inte kommer att finnas ett fullgott system i framtiden.

#SaveYourInternet

Datahanteringen av Facebook och övriga nätjättar

Facebook och övriga nätjättar har en otroligt stor datahantering av personliga data. Ibland kan de hantera mycket mer än vi känner till. Som de flesta känner till har dessa otroligt många användare i deras databaser. Nätjättarna förser användarna med diverse tjänster, däribland tillgång till sökresultat, mikrobloggande och sociala nätverk. Tjänsterna i sig kostar monetärt inget att använda – däremot betalar samtliga användare genom den data man delger både medvetet och omedvetet.

Med tanke på all publicerad information av nätjättarnas “data mining”, kommer vi att sluta använda deras tjänster? Nedan skriver jag mer information om både bakgrund och mina egna tankar kring det hela.

Bakgrund och Cambridge Analytica

I efterdyningarna av Cambridge Analytica-skandalen som Facebook har skakats av, så har det tillkommit ytterligare information. Kort nämnt, för den som inte känner till skandalen, är att Cambridge Analytica under år 2014 skapade ett personlighetstest som ungefär 270 000 användare gjorde via deras Facebook-konto. När de godkände villkoren att genomföra testet, tog Cambridge Analytica dels deras användarinformation, men också testtagarnas vänners publicerade Facebook-information. Sammanlagt fick Cambridge Analytica data om ungefär 50 miljoner Facebook-användare. Mer information om skandalen, inklusive ytterligare källor.

Det har varit ett känt faktum att “gratistjänster” använder den information som deras användare delger dem tack vare rätt långa användaravtal, som godtyckligt ändras. Jag har skrivit mer ingående om Facebook-skandalen i denna blogg. Jag har även skrivit om mina misstankar efter skandalen.

Nyare avslöjanden om datahantering

Facebook har delat med sig av information i väldigt stor utsträckning skrev NY Times i december. I deras artikel skriver tidningen hur Facebook har gett övriga företag rätt långtgående rättigheter att komma åt användarnas data. Exempel på sådant är följande:

  • Microsofts söktjänst Bing har fått ta del av Facebookanvändares vänner, utan användarnas tillstånd
  • Netflix och Spotify har fått ta del av användarnas privata meddelanden
  • Amazon har fått ta del av användares kontaktinformation via deras vänner
  • Låtit Yahoo! se inlägg av användare som stängt av deras publika delning

Något som definitivt bör vara oroväckande för användare på plattformen är just möjligheten för andra parter att läsa privata meddelanden. Den länkade tidningsartikeln beskriver också hur Spotify, Netflix och The Royal Bank of Canada kunnat gå in och se vilka användare som har privata chattar med varandra, samt läsa, skriva och radera dessa meddelanden.

Förfalskade konton – vanligt bland de stora plattformarna

Om det finns något som de stora plattformarna har problem med, så är det förfalskade konton. New York Times har också skrivit om detta fenomen, bland annat där de beskriver hur det ser ut på Twitter. De flesta av kontona är bottar som skapar innehåll på olika sätt.

Nu behöver inte en Twitter-bot per automatik vara ett förfalskat konto – det finns exempel där Twitter-bottar hämtar myndighetsinformation automatiskt för att informera allmänheten om aktuella händelser. Ett sådant exempel är SFQuakeBot, som hämtar information om jordbävningar i San Francisco-området och återpublicerar dem. Detta exempel gör det dock tydligt att det är en bot som (åter)publicerar informationen.

Däremot finns det andra exempel där bottar istället verkar vara verkliga personer, åtminstone vid en första anblick. Dock kan dessa vid en mer noggrann inspektion avslöjas, särskilt om man undersöker dem i grupp. Jag rekommenderar den som är intresserad att läsa artikeln, då NY Times har gjort mer långtgående undersökningar om detta.

Delar dina appar information med Facebook automatiskt?

Till skillnad mot många delar av världen så åtnjuter vi användare ett väldigt starkt skydd i EU gällande vår datahantering, i teorin. Detta eftersom GDPR kräver ökad transparens av organisationer som erbjuder tjänster där personuppgifter hanteras. Dessutom ska vi ha större granulär kontroll av hur vår data får användas.

Det har gjorts undersökningar av hur appar delar information med Facebook. Det skrämmande med exemplen är när de delar data med Facebook utan att ge användaren information först – eller ljuger användaren upp i ansiktet att de inte delar någon data. Privacy International har här gjort ett väldigt stort arbete i frågan. Undersökningen är gjord i Storbritannien, där GDPR är gällande lag. Detta betyder alltså att trots gällande lag kan det alltså ändå inträffa såpass stora snedsteg.

Privacy international skrev också att vissa ändringar har gjorts sedan publikationen av deras rapport. Det återstår dock att se huruvida utvecklare i tid har hunnit att uppgradera deras verktyg – om än detta har skett något för sent.

Kan jag göra något mer än att gå ur tjänsterna?

Förmodligen lär det vara svårt att gå ur flertalet av tjänsterna som nätjättarna erbjuder. Men om man vill göra mer för att “sopa bort spåren” mot ljuset av den datahantering som finns, så kan man göra det. En systemadministratör skrev ett script för att modifiera samtliga av hans inlägg. Dock kommer det inte ändra den data övriga företag har “kammat hem” av Facebooks användare, däremot kan det försvåra för framtida företag som hämtar information om Facebooks användare. Definitivt en kul grej, men troligtvis kommer den inte vara av större nytta för varken gemene man eller den mer tekniske personen. Detta med tanke på den datahantering som ligger bakom.

Kommer detta att ha någon inverkan i framtiden?

Jag skulle tro både ja och nej; samtliga plattformar som har otroligt många användare lär nog fortfarande vara kvar om fem år. Iallafall om användarbasen är lika stor, om inte större, än idag. Jag misstänker att nätjättarna kan få en ekonomisk smäll på fingrarna om de inte tar det försiktigt med EU-medborgares data. Jag förmodar också att det kan finnas vissa ekonomiska intressenter som drar sig ur tjänsteleverantörerna genom att sälja sina aktier.

Användarbasen kommer förmodligen inte att påverkas såpass mycket. Det har under tidigare år varit vanligt med skandaler, men trots detta så har användarantalet inte ändrats alltför mycket. Jag tror att det främst handlar om bekvämlighet och tillgänglighet. Facebook erbjuder nämligen en tjänst där många är anslutna, förmodligen flertalet av vännerna av denna inläggs läsare. Jag känner inte till några sociala nätverk som erbjuder samma tjänster som Facebook gör till den skalan användare som de har.

Det enda som jag misstänker eventuellt skulle kunna knäcka Facebook är en större systemkollaps. Antingen om de skulle få tillräckligt många ekonomiskt kännbara följder, som GDPR kan tillåta dataskyddsmyndigheter ge, eller större mjuk/hårdvarufel på jättens sida.

Med tanke på Facebooks storlek, lär det vara svårt att känna till samtliga delar med deras datahantering. GDPR har tvingat företaget att jobba ingående med ökad transparens, så att Facebook inte behöver få alltför stora ekonomiska repressalier. Men min misstanke är att det kommer vara “business as usual” trots de skandaler som företaget tampats med.

Därför använder man unika användarnamn och lösenord

Data“. Bild av TheDigitalWay. Licens: CC0.

I somras upptäcktes det att MyHeritage, en släktforskningssajt, råkat ut för ett dataintrång. Bland datan som har läckt ut ingår drygt 92 miljoner unika e-postadresser och hashade lösenord. Dessa skall ha varit registrerade hos MyHeritage vid 26 oktober 2017. Kreditkortsinformation skall inte ha läckt ut, då den informationen sparas på separata servrar. MyHeritage skall efter att incidenten upptäckts ha tagit alla de steg som krävs av GDPR och planerar att inom kort även implementera tvåfaktorsinloggning, skriver de i sitt blogginlägg. De uppmanar sina användare att byta lösenord.

Genom att använda samma användarnamn och lösenord på flera plattformar kan eventuella ondsinta hackare komma åt data i olika molnplattformar. Visst kan det nämnas att tvåfaktorsautenticering försvårar det något för dessa hackare, men jag anser att man kan försvåra det ännu mer.

Ett problem med många tjänster och mjukvara är att man själv inte kan styra över dess säkerhet. Man får helt enkelt förlita sig på att de programmerare som gör mjukvaran till tjänsterna gör ett så gott jobb som möjligt. Det man kan göra som användare är att använda unika användarnamn och e-postadresser på olika tjänster som man använder.

Problemet som gemene man kan uppleva här är förstås att det är något svårt att hålla reda på samtliga konton om det är unika e-postadresser till samtliga nya konton. Men genom att åtminstone ha ett par e-postkonton till sitt förfogande utökar man attackvektorn något, vilket leder till att färre konton potentiellt riskerar att bli påverkade. Detta till följd av att hackare använder användarnamn och e-post som gemensamma nämnare för att kunna identifiera enskilda användare över flera tjänster.

Spara unika användarnamn i lösenordshanterare

Användarnamn och lösenord kan sparas i lösenordshanterare för att förenkla administrationen. Detta gör det enkelt att använda rätt inloggningsuppgifter till samtliga tjänster. Det finns förstås olika lösningar, och dessa fungerar också på olika sätt. De kostar oftast även därefter.

Personligen föredrar jag själv applikationer som finns lokalt på datorn, även om så kallade molnlösningar finns som synkroniseras över flera enheter. Vad gäller rekommendationer mm. tänker jag inte skriva i detta inlägg, eftersom det inte är dess huvudsyfte. Är man däremot i behov av att nå konton både via mobiltelefon, platta och dator kan förstås applikationer som synkroniseras med varandra över enheter vara att föredra.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 qvi.st

Tema av Anders NorenUpp ↑