qvi.st

Kristoffer Qvists hemsida och blogg

Sida 2 av 5

Snart dags att lämna Windows 7

Microsoft har kommit ut med att supporten för Windows 7 snart kommer att avslutas. Från och med 14 januari 2020 kommer Microsoft officiellt slutat stödja operativsystemet. Datorn kommer fortsätta fungera, men det är inte säkert att Microsoft kommer täppa till säkerhetshål. Detta även om Microsoft tidigare i år släppte en patch till Windows XP efter att den officiella supporten stängts. Trots detta så kan man inte lita på att Microsoft kommer med nya säkerhetsuppdateringar.

Det finns olika vägar att gå vidare. Om datorn är tillräckligt kraftfull, och man har råd, kan man uppgradera till Windows 8.1 eller 10. Microsoft rekommenderar uppgradering till Windows 10, om du vill välja detta.

Med lite teknisk know-how kan man även välja att byta till Linux. Så länge man har en CD/DVD-skiva, eller USB-sticka kan man i många fall kostnadsfritt ladda ned Linux och installera det på datorn istället.

Det tredje alternativet är inköp av en ny dator, med ett annat operativsystem, exempelvis Windows 10, förinstallerat.

Olika alternativ till Windows 7

Även om man kan välja att uppgradera till en nyare variant av Windows, köpa en ny Windows-dator eller köpa en ny Mac, så kommer jag här att fokusera på installation av Linux. Framför allt av två orsaker; det kräver inte ett inköp av programvara eller ett inköp av en ny dator.

Linux styrka – och dess svaghet – är alla val man kan göra. Kort sagt kan man säga att det är lite som att gå in i en godisbutik med många olika smaker. Jag själv har haft olika preferenser under åren – från “lätt” till mer “konfigurerbar” till “jag vill bara att det fungerar”. Jag förstår om man vill ha en enkel övergång. Det är ju viktigt att kunna känna igen sig efter ett byte av operativsystem.

Installation av Linux

Det första att göra innan man uppgraderar är att göra en säkerhetskopia. Viktiga filer, såsom foton och dokument, som är sparade på datorn kommer att försvinna. Därför är det viktigt att spara dem någon annanstans. Dessa kan sparas till ett USB-minne, en extern hårddisk eller exempelvis molntjänster såsom Dropbox.

När filerna är sparade på en säker plats så är det dags att hämta en Linux-variant. Vilken variant man vill hämta beror på preferens och möjlighet datorn har att använda systemet. Om man ska installera via ett USB-minne, så tipsar jag gärna om BalenaEtcher (det finns andra alternativ också). Se till att USB-minnet inte innehåller något viktigt, då allt innehåll däri kommer att försvinna när du installerar Linux.

Efter att Linux finns på USB-minnet så kan man installera detta i datorn. Kom ihåg att ställa in startordningen i BIOS. Beroende på datortillverkare är det olika knappar man trycker vid uppstart; Escape, F12 eller Delete-knappen. I BIOS ser det också oftast olika ut beroende på tillverkare, oftast så finns startordningen under något som kan heta i stil med “Boot”.

Jag kommer att gå igenom två användarvänliga varianter; Linux Mint och Zorin OS. Detta för enkelhetens skull, och för att inlägget inte ska vara för långt.

Linux Mint

Skärmdump av välkomstskärmen som visas när man är inloggad i Linux Mint. På bilden visas Cinnamon Edition.

Linux Mint är min rekommendation om man är ny i Linux-världen. Framför allt handlar det om att det är enkelt att komma in i, och “bara fungerar”. Även om det inte ser likadant ut jämfört med Windows, så finns det program och funktioner som gör en mer hemmastadd.

Man kan hämta ned Linux Mint från deras nedladdningssida. Installationen inkluderar mycket programvara, såsom webbläsare och kontorssvit. Skulle man önska mer, kan mycket hämtas från Programhanteraren. Det fungerar i mångt och mycket som App Store eller Google Play, fast man inte behöver registrera något konto.

Väl nedladdad så kan man använda programmet BalenaEtcher, installera det på stickan och därefter påbörja installationen. Linux Mint har en enkel guide att följa som bara är peka och klicka för att ta sig fram.

Skärmdump av programhanteraren i Linux Mint 19.1 Cinnamon Edition.

Zorin OS

Skärmdump av login-skärm till Zorin OS. Här 12.04 Lite, som är till för äldre datorer.

Kanske är detta operativsystemet som påminner mest om Windows av alla Linux-varianter därute. Iallafall utan att ha konfigurerat systemet efter installationen. Via ZorinOS hemsida kan man välja att köpa det (med fler program inkluderade) eller ladda ned gratis. Jag har valt att ladda ned det gratis, då de flesta program går att ladda ned i efterhand som den betalda versionen har installerat.

Väl nedladdad så kan man installera det på stickan och därefter påbörja installationen. ZorinOS har också en enkel guide att följa som bara är peka och klicka för att ta sig fram.

Zorin fungerar i mångt och mycket som Linux Mint. Det är enkelt att använda och ta sig runt i. För att hämta ned program använder man “Programvara” som kan komma åt via startmenyn. Här kan man också lätt se om systemet behöver uppdateras.

Jag tycker att ZorinOS är väldigt lik Windows att ta sig runt i. Jag tycker också att den är väldigt enkel att navigera i. Något jag fann var att översättningen från engelska till svenska kanske inte följde med på samma sätt som i Linux Mint.

I och med att blogginlägget har blivit rätt långt här så ska jag försöka avrunda här. Jag tänker mig i framtiden att skriva en guide om installation av operativsystemen. Om du vill läsa en svenskspråkig guide för Linux Mint, så kan du även hitta denna på Linux Mints hemsida [PDF]. Dock är denna för Linux Mint 18.2, och i skrivande stund är 19.2 den aktuella versionen. Både Linux Mint och Zorin OS har annars engelskspråkiga hjälpforum.

Förhoppningsvis har du hittat ett alternativ till Windows 7 innan supporten för den officiellt slutar. Kanske blir det några som håller sig kvar i Windows 7 likt några fortfarande gör med XP?

Dags med en uppdatering på bloggen

Dags med lite visuell omstrukturering av bloggen. Bild av: dariuszsankowski. Licens: Mer information.

Jag passar på att ändra utseende på min blogg samtidigt som jag byter plats där jag har min webbserver. Huvudorsaken är att min tidigare leverantör av VPS där denna låg valde att höja priset till mer än det dubbla mot vad som det låg i innan. Inte riktigt snyggt gjort, tycker jag. Då blir det mer lägligt att hitta ett annat hem för bloggen. Jag passar även på att ändra bloggens tema för att markera detta.

Uppdateringar är inte alltid problemfria

Något som jag stötte på vid ombytet var ju detta med migrering. Jag valde att prova det mest nedladdade pluginet som finns till WordPress; All in one WP Migration. Det är ju inte riktigt alltid så enkelt som “plug and play”. Men efter felsökning i loggarna så kom jag fram till att man får ändra en variabel på tre olika ställen.

Problemet som jag fick innebar att WordPress inte kunde ta emot mina inlägg från min gamla instans. Dock visades det inga felmeddelandet ifrån pluginet. Istället möttes jag av att indikatorn som visade förloppet frös vid 0,07% eller 100%. Dock visades inga felmeddelanden.

När jag öppnade loggen för Nginx så stod där att läsa “[…] client intended to send too large body […]” vilket betyder att filen är för stor att ta emot för webbservern.

Jag kontrollerade därför konfigurationen. Variabeln client_max_body_size var satt i nginx.conf. Likaså variabeln upload_max_filesize i php.ini. Vad jag hade missat dock var post_max_size. Efter att samtliga dessa var satta till ett värde som var större än filens storlek som behövde importeras, så gick det som smort.

Tips till utvecklarna

Nu tror jag inte att utvecklarna för plugin:et läser min blogg, men man kan definitivt göra felmeddelanden kanske något mer intuitiva. Dessutom kan deras avdelning för felsökning expanderas något för att utesluta att man glömt något i konfigurationen för servern.

Annars är jag förstås glad över att slippa allt manuellt arbete som migrationen annars hade inneburit.

PeerTube – ett mycket intressant YouTube-alternativ

Jag snubblade nyligen in på ett mycket intressant projekt vid namn PeerTube. Detta är en videoplattform, vilket man själv kan köra. Peertube är fokuserat på just decentralisering, där man kan koppla ihop flera instanser (servrar) som kör samma programvara. Till skillnad Vimeo och Youtube, kan man i Peertube även hämta videor från andra servrar som också kör samma programvara.

En instans som kör detta är Framatube, och där kan man se hur upplägget ser ut. Det påminner något om Youtubes gränssnitt, även om innehållet här mestadels består av franskspråkiga videos. Det finns även en instan körande Mastodon, vilket också är ett annat intressant projekt, har även en Peertube- instans. Deras instans innehåller en video om KDE:s applikationer 19.04 på engelska.

Problem med Peertube

Något jag kanske inte direkt tänkte på vid första anblicken av programmet är att det kör P2P-protokollet när man kikar på en video. Detta betyder att utöver den instansen som har filmen sparad, kan även andra som kikar på samma video sända vidare filmdata till mig när jag själv kikar på den. Detta kan bli lite problematiskt med att följa GDPR – då denna lag kräver att både controllern (den som beslutar hur datahanteringen genomförs) samt processorn (den som utför arbetet) hanterar den personliga datan på ett ansvarsfullt sätt.

De som är ansvariga för en Peertube-instans kan inte garantera att besökare på sajten saknar verktyg för att spåra andra. Potentiellt betyder detta att en som kör instansen kan se sådan information och kanske köra korshänvisningar för att identifiera de som ser på videos.

När passar det?

Som jag ser det passar Peertube på små nätverk. Det vill säga dem man har kontroll över. Ett exempel är att köra Peertube hemma. Eller på ett intranät hos en mindre organisation. Detta åtminstone här i EU (men nu är jag inte heller en jurist). Tekniskt sett så ser jag också mindre risker att använda programmet i små nätverk.

EU och upphovsrättsdirektivet som gick igenom

Ja, vad ska man säga nu efter att förslaget om upphovsrättsdirektivet gått igenom i EU? Jag är något skeptisk gentemot att det skulle vara bättre än innan även om IDG skriver att man har slipat detta direktiv.

Bakgrunden är ju egentligen två läger – om man förenklar detta – i sammanhanget; upphovsrättsinnehavare och plattformsinnehavare. Jag kan förstå båda parter; även om jag själv är partisk i frågan. Jag förstår att skapare av verk vill tjäna pengar på det som skaparna har gjort. Däremot är jag kritisk gentemot att det lagförslag som har lagts fram skulle vara det bästa i nuläget. Samtidigt är de tekniska förutsättningarna som skulle försäkra att internetplattformar skulle vara förenlig med lagen vara väldigt svåra att implementera. Detta bland annat på grund av olika rådande upphovsrättslagstiftning i olika länder.

Vad är faran med denna lagstiftning?

Lagstiftningen kan innebära att stora plattformar, såsom YouTube, kommer att behöva ha väldigt bra automatiska system med bland annat innehållsfilter. Vad jag anser rimmar illa är eventuell innehållsfiltrering av material som parodierar andra verk. Jag har i mitt tidigare inlägg skrivit varför jag är emot detta.

Jag får hålla med Gunnar Hökmark (M), som citeras i IDG:s artikel som jag länkade till tidigare. Han skrev, enligt IDG, “en modern upphovsrättslagstiftning behöver klara av att göra bådadera, det vill säga värna upphovsrättsinnehavarnas rättigheter och samtidigt främja innovation och nya sätt att ta del av kultur. Vi anser att det liggande förslaget inte når den balansen, utan lägger en oproportionerligt stor börda på plattformarna, vilket spiller över på såväl kulturfrämjandet som Europas möjligheter att vara ett centrum för innovation och teknikutveckling”.

Ännu kan det förstås vara lite tidigt att säga hur lagen kommer att arta sig. Men jag är hellre vaksam och berättar om eventuella faror än sitter lugnt med i båten.

Vad händer med Copyrightdirektivet?

Copyright-ikon, som får symbolisera copyrightdirektivet.
Copyright-ikon. Ikon av IO-Images. Licens: CC0.

EU har sedan en tid tillbaka funderat kring ett nytt copyrightdirektiv. Innehållet i copyrightdirektivet som ofta nämns i medierna är artikel 11 samt 13. I praktiken skulle det innebära att automatiserade system måste skapas för att antingen a) betala licensavgift till Copyright-innehavare, om man förhandsvisar material, eller b) automatiskt upptäcker och gallrar bort sådant innehåll.

Förslaget, som heter Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (2016/0280(COD)) har varit på bordet sedan 2016. Därefter har olika omarbetade förslag kommit fram, men ett beslut om att fastställa direktivet har ännu inte tagits och publicerats (2019-01-22).

Som det ser ut idag har förhandlingarna om upphovsrättsdirektivet strandat.

Personligen är jag emot direktivet. Som jag ser det kommer det att ge väldigt negativa konsekvenser på internet. Vi kan ta och kolla närmre på en aktuell plattform, som har användargenererat innehåll idag. Låt oss undersöka YouTube, som man kan säga har liknande funktionalitet som artikel 11 och 13 vill införliva.

Därför är jag emot copyrightdirektivet

YouTube använder sig av ett system som heter “Content ID” för att automatiskt känna igen upphovsrättsskyddat material.
Content ID har utvecklats sedan 2007 och har hittills kostat Google åtminstone 100 miljoner dollar att utveckla. I korta drag jämför systemet uppladdat innehåll med en databas av upphovsrättsskyddat material. Initialt kanske det låter som en vettig idé. Det låter enkelt att man jämför a med b och därefter tar ett beslut. Problemet är att det i verkligheten är mer komplext än så Jag nämner tre anledningar nedan – men det finns såklart fler anledningar än så:

  1. Databasen kräver otroligt mycket utrymme
    Databasen kommer att kräva mycket utrymme – allt kopplat till ljud- och bildupptagning av material som det kan jämföra med.
  2. Olika länder har olika lagstiftning
    USA och Sverige har helt olika lagstiftning vad gäller upphovsrätt. I USA finns något som heter “Fair use”, där man kan använda upphovsrättsskyddat material inom vissa specifika ramar.
  3. Systemet saknar mänsklig inblandning
    Systemet som sådant är väldigt automatiserat idag. Det saknas oftast mänsklig inblandning i att genomföra vissa beslut där det hade behövts

Man kan alltså säga – mot bakgrund av detta – att copyright-direktivet kommer att kräva automatiserade system som inte fungerar. Bara exemplet som jag gav tidigare – där ett system har utvecklats sedan 2007 men ändå inte fungerar fullgott idag – borde vara en fingervisning om att det förmodligen inte kommer att finnas ett fullgott system i framtiden.

#SaveYourInternet

Datahanteringen av Facebook och övriga nätjättar

Facebook och övriga nätjättar har en otroligt stor datahantering av personliga data. Ibland kan de hantera mycket mer än vi känner till. Som de flesta känner till har dessa otroligt många användare i deras databaser. Nätjättarna förser användarna med diverse tjänster, däribland tillgång till sökresultat, mikrobloggande och sociala nätverk. Tjänsterna i sig kostar monetärt inget att använda – däremot betalar samtliga användare genom den data man delger både medvetet och omedvetet.

Med tanke på all publicerad information av nätjättarnas “data mining”, kommer vi att sluta använda deras tjänster? Nedan skriver jag mer information om både bakgrund och mina egna tankar kring det hela.

Bakgrund och Cambridge Analytica

I efterdyningarna av Cambridge Analytica-skandalen som Facebook har skakats av, så har det tillkommit ytterligare information. Kort nämnt, för den som inte känner till skandalen, är att Cambridge Analytica under år 2014 skapade ett personlighetstest som ungefär 270 000 användare gjorde via deras Facebook-konto. När de godkände villkoren att genomföra testet, tog Cambridge Analytica dels deras användarinformation, men också testtagarnas vänners publicerade Facebook-information. Sammanlagt fick Cambridge Analytica data om ungefär 50 miljoner Facebook-användare. Mer information om skandalen, inklusive ytterligare källor.

Det har varit ett känt faktum att “gratistjänster” använder den information som deras användare delger dem tack vare rätt långa användaravtal, som godtyckligt ändras. Jag har skrivit mer ingående om Facebook-skandalen i denna blogg. Jag har även skrivit om mina misstankar efter skandalen.

Nyare avslöjanden om datahantering

Facebook har delat med sig av information i väldigt stor utsträckning skrev NY Times i december. I deras artikel skriver tidningen hur Facebook har gett övriga företag rätt långtgående rättigheter att komma åt användarnas data. Exempel på sådant är följande:

  • Microsofts söktjänst Bing har fått ta del av Facebookanvändares vänner, utan användarnas tillstånd
  • Netflix och Spotify har fått ta del av användarnas privata meddelanden
  • Amazon har fått ta del av användares kontaktinformation via deras vänner
  • Låtit Yahoo! se inlägg av användare som stängt av deras publika delning

Något som definitivt bör vara oroväckande för användare på plattformen är just möjligheten för andra parter att läsa privata meddelanden. Den länkade tidningsartikeln beskriver också hur Spotify, Netflix och The Royal Bank of Canada kunnat gå in och se vilka användare som har privata chattar med varandra, samt läsa, skriva och radera dessa meddelanden.

Förfalskade konton – vanligt bland de stora plattformarna

Om det finns något som de stora plattformarna har problem med, så är det förfalskade konton. New York Times har också skrivit om detta fenomen, bland annat där de beskriver hur det ser ut på Twitter. De flesta av kontona är bottar som skapar innehåll på olika sätt.

Nu behöver inte en Twitter-bot per automatik vara ett förfalskat konto – det finns exempel där Twitter-bottar hämtar myndighetsinformation automatiskt för att informera allmänheten om aktuella händelser. Ett sådant exempel är SFQuakeBot, som hämtar information om jordbävningar i San Francisco-området och återpublicerar dem. Detta exempel gör det dock tydligt att det är en bot som (åter)publicerar informationen.

Däremot finns det andra exempel där bottar istället verkar vara verkliga personer, åtminstone vid en första anblick. Dock kan dessa vid en mer noggrann inspektion avslöjas, särskilt om man undersöker dem i grupp. Jag rekommenderar den som är intresserad att läsa artikeln, då NY Times har gjort mer långtgående undersökningar om detta.

Delar dina appar information med Facebook automatiskt?

Till skillnad mot många delar av världen så åtnjuter vi användare ett väldigt starkt skydd i EU gällande vår datahantering, i teorin. Detta eftersom GDPR kräver ökad transparens av organisationer som erbjuder tjänster där personuppgifter hanteras. Dessutom ska vi ha större granulär kontroll av hur vår data får användas.

Det har gjorts undersökningar av hur appar delar information med Facebook. Det skrämmande med exemplen är när de delar data med Facebook utan att ge användaren information först – eller ljuger användaren upp i ansiktet att de inte delar någon data. Privacy International har här gjort ett väldigt stort arbete i frågan. Undersökningen är gjord i Storbritannien, där GDPR är gällande lag. Detta betyder alltså att trots gällande lag kan det alltså ändå inträffa såpass stora snedsteg.

Privacy international skrev också att vissa ändringar har gjorts sedan publikationen av deras rapport. Det återstår dock att se huruvida utvecklare i tid har hunnit att uppgradera deras verktyg – om än detta har skett något för sent.

Kan jag göra något mer än att gå ur tjänsterna?

Förmodligen lär det vara svårt att gå ur flertalet av tjänsterna som nätjättarna erbjuder. Men om man vill göra mer för att “sopa bort spåren” mot ljuset av den datahantering som finns, så kan man göra det. En systemadministratör skrev ett script för att modifiera samtliga av hans inlägg. Dock kommer det inte ändra den data övriga företag har “kammat hem” av Facebooks användare, däremot kan det försvåra för framtida företag som hämtar information om Facebooks användare. Definitivt en kul grej, men troligtvis kommer den inte vara av större nytta för varken gemene man eller den mer tekniske personen. Detta med tanke på den datahantering som ligger bakom.

Kommer detta att ha någon inverkan i framtiden?

Jag skulle tro både ja och nej; samtliga plattformar som har otroligt många användare lär nog fortfarande vara kvar om fem år. Iallafall om användarbasen är lika stor, om inte större, än idag. Jag misstänker att nätjättarna kan få en ekonomisk smäll på fingrarna om de inte tar det försiktigt med EU-medborgares data. Jag förmodar också att det kan finnas vissa ekonomiska intressenter som drar sig ur tjänsteleverantörerna genom att sälja sina aktier.

Användarbasen kommer förmodligen inte att påverkas såpass mycket. Det har under tidigare år varit vanligt med skandaler, men trots detta så har användarantalet inte ändrats alltför mycket. Jag tror att det främst handlar om bekvämlighet och tillgänglighet. Facebook erbjuder nämligen en tjänst där många är anslutna, förmodligen flertalet av vännerna av denna inläggs läsare. Jag känner inte till några sociala nätverk som erbjuder samma tjänster som Facebook gör till den skalan användare som de har.

Det enda som jag misstänker eventuellt skulle kunna knäcka Facebook är en större systemkollaps. Antingen om de skulle få tillräckligt många ekonomiskt kännbara följder, som GDPR kan tillåta dataskyddsmyndigheter ge, eller större mjuk/hårdvarufel på jättens sida.

Med tanke på Facebooks storlek, lär det vara svårt att känna till samtliga delar med deras datahantering. GDPR har tvingat företaget att jobba ingående med ökad transparens, så att Facebook inte behöver få alltför stora ekonomiska repressalier. Men min misstanke är att det kommer vara “business as usual” trots de skandaler som företaget tampats med.

Därför använder man unika användarnamn och lösenord

Data“. Bild av TheDigitalWay. Licens: CC0.

I somras upptäcktes det att MyHeritage, en släktforskningssajt, råkat ut för ett dataintrång. Bland datan som har läckt ut ingår drygt 92 miljoner unika e-postadresser och hashade lösenord. Dessa skall ha varit registrerade hos MyHeritage vid 26 oktober 2017. Kreditkortsinformation skall inte ha läckt ut, då den informationen sparas på separata servrar. MyHeritage skall efter att incidenten upptäckts ha tagit alla de steg som krävs av GDPR och planerar att inom kort även implementera tvåfaktorsinloggning, skriver de i sitt blogginlägg. De uppmanar sina användare att byta lösenord.

Genom att använda samma användarnamn och lösenord på flera plattformar kan eventuella ondsinta hackare komma åt data i olika molnplattformar. Visst kan det nämnas att tvåfaktorsautenticering försvårar det något för dessa hackare, men jag anser att man kan försvåra det ännu mer.

Ett problem med många tjänster och mjukvara är att man själv inte kan styra över dess säkerhet. Man får helt enkelt förlita sig på att de programmerare som gör mjukvaran till tjänsterna gör ett så gott jobb som möjligt. Det man kan göra som användare är att använda unika användarnamn och e-postadresser på olika tjänster som man använder.

Problemet som gemene man kan uppleva här är förstås att det är något svårt att hålla reda på samtliga konton om det är unika e-postadresser till samtliga nya konton. Men genom att åtminstone ha ett par e-postkonton till sitt förfogande utökar man attackvektorn något, vilket leder till att färre konton potentiellt riskerar att bli påverkade. Detta till följd av att hackare använder användarnamn och e-post som gemensamma nämnare för att kunna identifiera enskilda användare över flera tjänster.

Spara unika användarnamn i lösenordshanterare

Användarnamn och lösenord kan sparas i lösenordshanterare för att förenkla administrationen. Detta gör det enkelt att använda rätt inloggningsuppgifter till samtliga tjänster. Det finns förstås olika lösningar, och dessa fungerar också på olika sätt. De kostar oftast även därefter.

Personligen föredrar jag själv applikationer som finns lokalt på datorn, även om så kallade molnlösningar finns som synkroniseras över flera enheter. Vad gäller rekommendationer mm. tänker jag inte skriva i detta inlägg, eftersom det inte är dess huvudsyfte. Är man däremot i behov av att nå konton både via mobiltelefon, platta och dator kan förstås applikationer som synkroniseras med varandra över enheter vara att föredra.

Vad är ett bra ledarskap i en organisation?

Bild av man som sitter.

Business man“. Bild av Tumisu. Licens: CC0.

Jag tror att de flesta goda ledare ofta tänker på hur de kan förbättra sitt egna ledarskap. Själv har jag framförallt erfarenhet genom ordförandeskap i föreningar – som har sina krav och förutsättningar. Men det är inte enbart i ordförandeskapet som man behöver vara en god ledare, det gäller även chefer.

En artikel som tar upp ledarskap för chefer är Lägg ned “chefandet” som publicerades 21 juni i år i tidningen Arbetsliv. I artikeln intervjuades psykologen Sara Ingvarsson, som menar att många böcker inom ledarskap inte överensstämmer med forskningen. Vad som är viktigt är att kunna lyssna på sina medarbetare, och veta vad man ska lyssna efter i sin bransch.

Som jag tolkar artikeln är det farligt att bli alltför självcentrerad. I grund förstår jag att man vill utveckla sig själv. Jag förmodar dock att det handlar om att man fokuserar mer på hur man fungerar till sådan grad att man uppfattas som självcentrerad.

Något tips när man vill förbättra ledarskapet och ofta dyker upp är återkoppling. Tidningen Kollega har listat upp hur man återkopplar på bästa sätt i artikeln Chefer leder inte som de tror. Några tips från den artikeln är att återkopplingen skall vara meningsfull för medarbetaren. Med återkopplingen ska alltså medarbetaren bli bättre på sitt jobb. Övriga tips som ges är hur man framför sin återkoppling, och vad som är rätt forum att framföra denna i.

Men i en organisation, vad är då skillnaden i ledarskap mellan en chef och en ordförande?

Chefen har oftast företaget och dess ledning att förhålla sig till när det gäller spelreglerna. En ordförande går delvis efter organisationens stadgar och delvis efter styrelsens åsikter.

I styrelserummet har ordföranden makten att fördela ordet. Ordföranden har också makten att slå klubban i bordet med ett beslut som styrelsen fattar. Ett tips som jag har fått från en gammal räv är att alltid, med egna ord, säga det styrelsen beslutar innan klubban slås i bordet. Om någon säger emot kan man förtydliga beslutet eller ändra det innan klubban har slagit i bordet. Dessutom ger man här sekreteraren chansen att be om ett förtydligande om beslutet upplevs otydligt.

Vad gäller chefer så beror det lite på bransch. En chef i kundtjänst kanske inte behöver ha lika många bollar i luften som en chef inom äldrevården, där natt- och dagpersonal skall informeras. Men det beror helt och hållet på hur organisationen ser ut, och hur informationen flödar där.

Men det finns områden som tangerar. Du som har läst mitt inlägg kanske har märkt att det krävs lyhördhet av både chefen och ordföranden. Ibland krävs även handlingskraft av dessa ledare, även om det kan te sig på olika sätt.

När kommunikationen inte fungerar i en organisation

Jag tror att de flesta av oss är av åsikten att en fungerande organisation kräver god kommunikation. Alla bör ha ett hum om tre saker, enligt mig. Dessa är (1) ens (arbets)uppgifter, (2) vad som är på gång i organisationen och (3) vad organisationen gör. Här anser jag att ledningen drar det största lasset. Det vill säga chefer, eller ordföranden som pekar med hela armen var vägen är. När inget av tidigare nämnda saker fungerar, då leder det till frustration, särskilt för dem som är längst ned i ledet.

Jag är medlem i en större förening där jag emellanåt har upplevt kommunikationen varit rätt dålig nedåt. Många beslut skapas högre upp i hierarkin och dessa kommuniceras ned väldigt sent, eller genom omvägar. Nu är exempelvis dataskyddsförordningen nära, och först i december nämndes det i officiella kanaler internt att man arbetade med denna fråga. Dessutom ska man byta ut ett IT-verktyg i samband med att förordningen träder i kraft. Två stora förändringar som sker samtidigt, vilket jag ser som riktigt dåligt. Jag hör också frustration från andra förtroendevalda som inte får den information som de bör ha fått.

Vad jag inte förstår är varför man börjar officiellt gå ut med arbetet sista halvåret, när dataskyddsförordningen klubbades igenom april 2016. Även om jag känner till att man ska göra ett ordentligt förarbete innan förändring, upplevs det i detta sammanhang som att man väntar till sista sekund. Kommunicera snarare tidigt i de (interna) officiella kanalerna istället, tycker jag. Då har man motarbetat väldigt mycket negativitet från samtliga led.

Ibland kan kommunikationen också avslutas i en handkakning.

People“. Bild av rawpixel. Licens: CC0.

Fel nummer 1: “Vi och dem” i kommunikationen

Förmodligen klyscha nummer ett är “vi och dem”. Detta är en grogrund för konflikter, när man avpersonifierar en grupp. Då gör man det enklare att skylla ifrån sig. Detta kan upplevas hända om man skapar ett nytt IT-verktyg som exkluderar vissa och inkluderar andra… Ytterligare avsaknad av transparens bidrar även till känslan av att man inte är inkluderad.

Fel nummer 2: Krackelerande kommunikation

Med hjälp av kommunikationen som verktyg ökar transparensen mot varandra. Förmodligen självklart för de flesta, men uppenbart inte alla. Det blir inte bättre av att ha en avsaknad av rutiner. Värst av allt är dock när rutiner finns men dessa inte tillämpas. Kanske inte så lätt när nuvarande verktyg inte stödjer processerna i organisationen, utan är bara ett förvirrande element att sätta sig in i.

Fel nummer 3: Avsaknad av förbättringsarbete

I en idealvärld behöver man nog inte ha med förbättringsarbete. Dock är den tanken orealistisk. Förbättringsarbetet måste vara med hela tiden, man bör ha rutiner för hur man tar emot synpunkter och arbetar med att göra organisationen bättre.

Något jag definitivt stör mig på är när man inte har något som kan liknas vid faddrar, av mer erfarna förtroendevalda. Med detta menar jag mentorer, som slussar in nya personer in i deras uppgifter och beskriver dels förväntningar men även hur man kan arbeta för att nå dem.

Summa summarum

Jag är dock inte bitter, även om mitt inlägg antyder det. Snarare vill jag med mitt inlägg visa att det är en ständig påminnelse att man alltid ska nämna sådant, till och med det som känns självklart. För så kan det ju vara, det som är självklart för A kanske inte är för B. Därför gäller det att säga det man vill ha sagt i god tid.

Även om det inte är självklart i mitt inlägg, så krävs det förstås att man nerifrån också uttrycker förväntningar och framförallt behov av hjälp. Men, du som läser kanske har märkt av att detta är ett kontinuerligt arbete. Jag vill även belysa att det först är när jag nerifrån “skickar upp bollen” som jag upplever att man får bättre gensvar. Även om jag själv varit irriterad på situationen försöker jag alltid undvika att ta ut det på personen i fråga som hjälper mig, men är jag riktigt förbannad berättar jag att jag är det – på situationen – aldrig på personen jag talar med.

Bonusfakta

I organisationer finns många människor. Alla är ju olika, och vissa kan man uppleva som besvärliga. Dock är den inställningen inte bra vid kommunikation med just andra medmänniskor. Något jag tycker Morgan Alling på ett bra sätt beskriver i en timmas föreläsning hos DIK (facket för kultur och kommunikation, som de beskriver på sin webbplats). Föreläsningen finner du på Youtube, och jag rekommenderar den varmt.

När ska man använda Drupal?

Ofta har man kanske läst om det, att Drupal lämpar sig väl till vissa projekt. Som verktyg är det väldigt anpassningsbart, och man behöver inte kunna koda även om det är fördelaktigt. Ibland kanske man bör undvika att använda Drupal medan andra gånger ska man köra på. Jag kommer gå igenom när Drupal passar just ditt projekt.

0. Ha en färdig kravspec

Förmodligen givet för de flesta, men tyvärr inte alla. För det första, innan man bestämmer sig att använda något verktyg, är det väldigt viktigt att ha en kravspecifikation. Drupal skulle jag gärna vilja likna vid ett ramverk, som man “klipper och klistrar” ihop till en sajt. Utan en given kravspecifikation kan det nämligen bli väldigt svårt att komma igång och faktiskt grotta ned sig i sajtbygget.

1. Du bygger en sajt för många

Drupal skiner igenom när man skapar en sajt för flera användare med olika roller. Exempel på tillämpningsområden kan vara om man använder ett system för intra- och extranät. Då kan förstås integration med LDAP vara viktigt, och kanske Single Sign-On (SSO). Här kan jag nämna projekten LDAP samt Webserver Auth.  Används de senare rekommenderar jag att man använder Drupal 7, eftersom båda inte har fullt stöd ännu för Drupal 8.

Råkar du ha en webbredaktör kan du även behöva Linkit för att förenkla deras jobb.

2. Du behöver en anpassningsbar, modulär lösning

Ibland är man i behov av en lösning som fixas på 5 minuter, men som inte behöver anpassas mycket därefter. Drupal kräver drygt en halvdag för att lägga till och anpassa moduler som krävs i sajten.

3. Var inte rädd för att söka hjälp

Stöter man på patrull är det bra att känna till att Drupal har forum där man kan ställa frågor. Drupal har även en egen subdomän på Stackexchange. Mitt viktigaste verktyg är däremot en sökmotor. Vill man använda sig av en privat sökmotor kan jag tipsa om Startpage.com. Mig veterligen är det den enda som är granskad av tredje part att bejaka besökarnas sekretess.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 qvi.st

Tema av Anders NorenUpp ↑