I mitt tidigare inlägg skrev jag angående Facebook-skandalen. I inlägget undrade varför alla vaknade nu. Här tänker jag istället gå in på var Facebook, enligt mig, hamnade fel.
1. Facebook ser dig
Företaget samlar mycket data, kanske mer än vad någon utanför har varit införstådd med. Vill man gå med måste man ange namn, e-post eller telefonnummer, ålder samt biologiskt kön. Redan där har företaget fått mycket information om den som registrerar sig.
I jämförelse, om man exempelvis registrerar sig på WordPress.com, ber de om ett användarnamn och e-postadress. Vilket är rätt stor skillnad i information som efterfrågas.
Utöver den tillfrågade informationen kan nämnas att Facebooks ”Gilla” – eller ”Like”-knappar – har använts av många webbsidor. Genom att knappen finns där kan företaget få mer information om surfvanor, vilka företag man gillar och vilka organisationer man sympatiserar med. Då behöver man som besökare inte heller vara en registrerad användare.
Det mest anmärkningsvärda kanske är anekdotiska berättelser om människor, där de fått reklam om vissa produkter bara genom att prata om dem (när man inte använt deras app). I de anekdotiska berättelserna hade de drabbade inte skrivit något om de specifika produkterna. Dock tillbakavisar Facebook detta och vidare i inlägget diskuteras möjligheten om andra appar som kan tjuvlyssna, som Rob Goldman skrev i en Tweet, fritt översatt av mig:
Jag är ansvarig för reklam på Facebook. Vi har inte – och har aldrig – använt din mikrofon för reklam. Det är inte sant.
Man får nog dra sin slutsats själv om vad som är sant och inte.
2. Facebook delar data
Facebook delar data med annonsörer och apputvecklare. Det som hände med Cambridge Analytica, något sammanfattat, var följande:
Apputvecklaren Aleksandr Kogan skapar ett personlighetstest på Facebook 2014. Cirka 270.000 människor deltog i det testet. De som valde att delta gav också Kogan information om deltagarnas vänner, som sammanlagt blev 50 miljoner personer. Datan gav Kogan sedan sin arbetsgivare, Cambridge Analytica (vilket jag hädanefter kallar CA). Av dessa profiler gjorde företaget CA 30 miljoner ”psykografiska” profiler av väljare i USA.
Facebook ska dock ha slutat ge möjlighet till apputvecklare att ta del av användarnas vänner vid 2014. Dock lite sent med tanke på att skadan redan var skedd med CA.
3. Företaget drar sig inte för andra metoder
Det har nämnts att Facebook också ville be sjukhus om anonymiserad data om deras patienter till ett forskningsprojekt. Men med tanke på mediernas rapportering om just CA så har Facebook valt att lägga projektet på is. Om projektet hade startat, hade Facebook fått tillgång till patientdata utan namn. Dessa hade företaget sedan jämfört med personer i sin egna databas genom hashing. Enligt artikeln skulle detta enbart använts i forskningssyfte. Historiskt sett med Facebook vet jag inte om man kan vara lika säker att det bara hade använts i det syftet.
Det jag anser Facebook gör fel är väl egentligen det de tjänar pengar på: all datainsamling över samtliga användare och icke-användare.
Om man inte tycker om det inträffade, och för närvarande är i Facebook tycker jag själv att man bör välja ett annat socialt nätverk. Vissa kanske nämner Instagram, men detta är helägt av Facebook. Snarare bör man kanske kolla på decentraliserade sociala nätverk, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg.
Jag drar dock slutsatsen att effekten som all nyhetsrapportering är liten till minimal för gemene man. Jag har inte själv hört någon bekant gå ur Facebook på grund av det inträffade, även om jag har hört rörelsen #deletefacebook.
Orsaken till att väldigt få kommer gå ur är nog följande: man har sina vänner och bekanta i den plattformen redan. Om man väljer en annan plattform måste man övertyga samtliga till att gå över, om man inte vill använda Facebook längre över huvud taget. Det tror jag lär bli väldigt svårt.