Kategori: Okategoriserade (Sida 1 av 2)

En man som ligger ned i en avslappnad ställning, och pekar med högra handen upp mot ett frågetecken. Till vänster om frågetecknet visas ett kryss, och till höger om frågetecknet visas en bock. — Bild av Mohamed Hassan från Pixabay.

Hur man lyckas lösa problem snabbare

8 juli 2022 / kristoffer

En annan passande titel kanske hade varit hur man löser ett IT-problem utan att behöva ringa supporten… Fast det hade varit en sanning med modifikation – det händer ju att man behöver ta kontakt med IT-supporten i alla fall.

Men, när man har arbetat länge inom någon typ av supportyrke, så vet man att det finns ärenden som kan vara onödiga. Med det menar jag onödiga samtal och e-postmeddelanden som skapar nya ärenden. Det kan till exempel handla om att någon undviker att läsa instruktioner, skapar dubbletter av ärenden eller att inte ta till sig lösningsförslag.

Ju mer tid man lägger på att försöka hitta lösningen, innan kontakt med ett supportyrke, desto större sannolikhet är att man hittar lösningen och inte behöver vänta i telefonkö eller på ett mejlsvar. Dessutom kan en utförlig beskrivning av problemet vara bra i de allra flesta lägen.

Inlägget är skrivet med ett fokus mot dig som arbetar i en organisation med en IT-avdelning och inte som privatperson. Vissa tips som nämns här kan användas ändå och tillämpas även för privata problem. Några tips kan även kopplas mot andra områden utanför IT. Ta tipsen med en nypa salt, tipsen beror på mottagaren.

Steg 1: Sök på problemet, och använd nyckelord

Sökmotorer brukar vara bra verktyg för att söka sig till lösningsförslag. Ju mer man söker, desto bättre blir man på att hitta lösningen. Det kan handla om att söka i t.ex. Google, Bing, DuckDuckGo eller Startpage, för att nämna några exempel av sökmotorer.

I många organisationer finns det en så kallad knowledge base. Denna hanteras av IT-avdelningen. En svensk översättning av knowledge base skulle kunna vara kunskapsbas. Det är en samlad plats med problembeskrivningar av ofta förekommande fel, och lösningsförslag. Kunskapsbasen används både av IT-personal och övriga anställda.

Steg 2: När du inte hittar svaret, och kontaktar supporten – förklara tydligt

Kommer man ändå fram till vägs ände, och inte hittar svaret, så är det viktigt att uttrycka sig så enkelt som möjligt. På Reddit, ett internetcommunity, finns det ett forum som heter ”explain like I’m five”, eller ”förklara som om jag vore fem”. Användare på forumet kan fråga om komplexa frågor och få svaret förklarat i relativt enkla termer. Tänk lite likvärdigt i din kommunikation, förklara det problem du upplever på ett enkelt sätt. Vissa kanske kallar termen för klarspråk, men ”förklara som om jag vore fem” gör uttrycket snäppet vassare tycker jag.

Hur man uttrycker sig kan vara skillnaden mellan att få ett ärende löst på nolltid till att det tar onödigt länge. Jag har varit med om att personer som tar kontakt ”killgissar” på hur saker fungerar och gör då felaktiga antaganden. Därefter har jag fått en problembeskrivning som inte förklarar det faktiska problemet. I värsta fall kan det leda till att felavhjälpningen sker mot helt fel system.

Om möjligt, beskriv problemet gärna kortfattat

Håll gärna beskrivningen så kortfattad som möjligt. Det har hänt flera gånger att de jag pratat med kanske utvecklar deras problem i telefon i fem-sju minuter när själva felet kanske kunde lösts på mindre än en minut.

Det kan också vara e-postmeddelanden med lång text, ibland kopplat till äldre, nu helt irrelevanta ärenden. Det brukar oftast räcka med en kort problemformulering, som jag skriver mer om härnäst.

Exempel på en bra problemformulering

Ett exempel, som gör i alla fall IT-supportens arbete enklare, är om man nämner följande:

Jag har problem med program X. När jag ska göra Y händer Z. Jag förväntar mig att Å händer istället.

Då har du förklarat själva essensen som supportpersonalen behöver veta för att påbörja felsökningen; felet, förväntat resultat och faktiskt resultat. Det kan förstås finnas undantagsfall. I särskilt mer komplexa ärenden är det väldigt viktigt att förklara i så enkla termer som möjligt.

Steg 3: Följ instruktionerna

Antingen så får du svar på din fråga/ditt problem, eller så får du instruktioner som du behöver följa för att lösa felet. Tyvärr händer det ibland att någon, i stället för att faktiskt följa svaret/instruktionen, väljer att bråka istället.

Hjälper inte instruktionen kan du förstås återkoppla det. Det viktigaste är att alla steg i instruktionen har följts före återkopplingen.

Slutord

Jag kommer inte att ge någon support på något här. Vänd dig till rätt forum istället. Det viktigaste är om du väljer att be någon om hjälp är att du använder ett så tydligt språk som möjligt.

Fällan med gratisprogram

24 september 2021 / kristoffer / Inga kommentarer

Jag läste Martin Appels krönika om bokföringsprogrammet Bokio för ett tag sedan. Det har varit ett gratisprogram, som nu ska börja ta betalt. Hade Bokio varit tydliga med det från början, så hade det nog inte varit något konstigt med det. Då kanske ingen krönika hade kommit heller. Däremot, att leverantören utlovar att programmet ska vara ”gratis för alltid” till sina användare, och sedan ändra ställning är en annan femma.

Att utveckla ett program, och kontinuerligt förbättra det tar tid och resurser. Jag har förståelse för att det också ska finnas ekonomiska incitament om man vill livnära sig på att leverera en produkt. Så det är inget konstigt med det alls. Men – har man lämnat ett löfte, som man sedan bryter – ger en dålig avsmak i munnen.

Det är inte bara Bokio som har kört med denna modell. Något liknande kan sägas ha hänt med CentOS, som kan sägas ha varit en kopia av Red Hats RHEL, minus alla Red Hats paket och support. Man kan på ett sätt säga att CentOS användare ”gratis” använt RedHats mjukvara utan att ge något direkt tillbaka till RedHat. Det har ändrats nu, ett tag efter att Red Hat tog över CentOS. I stället blir CentOS mer likt Fedora, ett system där Red Hat kan testa program innan de skjuts ut i skarp miljö i Red Hats egna operativsystem.

Ska man undvika gratisprogram?

Nej, det tycker inte jag. Det finns många program som i många fall är kostnadsfria, och som fungerar. Det finns många exempel som är gratis. Många utav gratisprogrammen är bra också, tycker jag, och kan även ha andra fördelar. Ett exempel är LibreOffice, som är ett alternativ till Microsoft Office. LibreOffice är också öppen källkod, vilket betyder att den aom kan programmera kan läsa dess instruktioner. Skulle man önska, så kan man även ändra dessa instruktioner. Det till skillnad mot proprietär programvara, där bara den som gjort programmet har instruktionerna och kan ändra dem.

Vad ska man tänka på?

Själv skulle jag vara restriktiv med program som lovar att de är ”gratis för alltid”. I största möjliga mån även försöka använda mig av öppen källkod. Till exempel undrar jag om Fribok hade varit ett alternativ för Martin. Fribok är också öppen källkod, baserad på JFS Bokföring och vidareutvecklad från det programmet.

Som jag förstår blev JFS Bokföring öppen källkod efter att dess utvecklare valt att sluta med programmets utveckling.

Man måste dock förstå att byte av ett IT-verktyg inte alltid sker på en handvändning. Mycket beror på hur mycket man känner igen sig i det nya verktyget, och om det är intuitivt. Kanske behöver man lite av det tänk som någon lär ha sagt, fritt översatt av mig:

Den produkt, som behöver en manual för att fungera, är trasig
Okänt ursprung

Personligen vet jag inte skillnaden mellan bokföringsprogrammen eftersom jag själv inte är en egenföretagare. Däremot tror jag att det kan vara intressant för vissa att kika närmre på.

Rättsväsendet tycker att det är ok med slapphet

20 april 2018 / kristoffer / Inga kommentarer

Jag läste nyligen ett pressmeddelande som Bahnhof släppte angående filmbolag mot fildelare. I pressmeddelandet kan man läsa om domslut som baserar sig på godtyckliga grunder utan att bevis ifrågasätts. Det som gör mig mest förvånad är att, enligt pressmeddelandet, har detta pågått i två år. Jag tappar iallafall hakan av det jag läste i det pressmeddelandet.

Vad gäller det tekniska i målen?

Målen handlar om att firmor använder ett tyskt program som heter MaverickMonitor. Problemet med programmet är att det inte är tillförlitligt. Det är inte enbart svenskar som har varit måltavlor, utan även människor från USA. John Huszar är en amerikan som blev förlagd att betala för upphovsrättsbrott. Istället för att acceptera domen valde han att anlita Dr. Kal Toth, som är en mjukvaruexpert, skriver Bahnhof i ett annat pressmeddelande. Experten utvärderade det program som pekade ut Huszar. I utvärderingen kom Dr. Kal Toth fram till att det fanns många punkter som ifrågasatte MaverickMonitors tillförlitlighet. Bland annat nämnde han att det fattades bevis för kvalitetsgranskning av programmet och att man kunde ifrågasätta resultatens korrekthet och tillförlitlighet. Därför ansåg Dr. Kal Toth att man inte kunde använda programmet som bevis i en rättegång. Bahnhof skriver förvisso att de inte kunnat styrka källan från en tredje part och är därför något försiktiga att dra slutsatser av fallet John Huszar.

Det största problemet är dock att den enda som (förmodligen) vet hur programmet fungerar utan och innan är de på mjukvaruavdelningen hos MaverickMonitor. Mig veterligen finns det ingen uttalad (öppen) standard som programmet arbetar utefter, utan matar ut listor med misstänkta IP-adresser. Hur den kommer fram till adresserna kan inte jag svara på. Men det gör det ännu viktigare att vara på sin vakt om man nu får sådana frågor tilldelade sig.

Inte ok med slapphet?

Gör din röst hörd och sprid ordet. Ju mer man talar om ämnet desto mer aktuellt blir det.

Bild som visar en svart sköld framför en triangel som innehåller gröna ettor och nollor. — Data av Peter-Lomas. Licens: CC0.

Kryptering – kanske enklare än vad du tror?

13 april 2018 / kristoffer / Inga kommentarer

Det var någon som en gång sa till mig ”det är inte du som bestämmer om du har rent mjöl i påsen”… Och det är helt sant. Vi människor gillar ju att döma andra, även om vi öppet kanske inte erkänner det. Just därför är kryptering någonting som alla bör få upp ögonen för.

Ofta skriver vi säkerligen om sådant som är privat eller personligt som ingen annan bör veta. Det kan handla om rent pinsamma meddelanden som skickats som man inte vill andra ska se. För att lösa det finns det några alternativ för att kryptera dessa.

Kryptera meddelanden

Med meddelanden menar jag SMS-meddelanden. Jättebra och smidigt, men å andra sidan så har det en stor svaghet, nämligen mobilnätverket. För att lösa detta kan man använda kryptering. Tidigare har det varit svårt men i och med dagens mobilappar så går det tämligen enkelt att fixa detta.

Signal

Extremt enkel app, som dessutom kan installeras på datorn! Dessutom används Signal av självaste Edward Snowden. Det du behöver för att använda Signal är en smarttelefon (och telefonnummer). Du behöver inte oroa dig för någonting vad kryptering heter, det sköter Signal själv. Nämnde jag förresten att du även kan använda Signal för röstmeddelanden? Det enda tråkiga är att det kunde vara fler användare här.

Wire

Wire är en annan applikation som jag finner intressant. Detta verkar vara ett gott alternativ till Signal, om än detta har ännu färre användare. Det ser ut som att Wire är gratis för privat användning, men kostar om man vill använda i företag.

Kryptera e-post

Vad gäller e-post finns två sätt att kryptera e-post på: S/MIME och PGP. Syftet med detta blogginlägg är inte att vara tekniskt, därför kommer jag inte gå in på likheter och skillnader med dem. Istället kommer jag att nedan gå igenom lösningar som du kan använda för att kryptera din e-post.

Mailvelope

Mailvelope är ett plugin som du enkelt kan installera på din webbläsare (Firefox eller Chrome). Den kan du använda för att kryptera och avkryptera e-post. Dessutom stödjer den idag kryptering av filer (som i annat fall kan skickas okrypterat).

Enigmail

Om du har Thunderbird som e-postläsare så kan du använda Enigmail som plugin. Något mer teknisk att ställa in jämfört med Mailvelope, eftersom plugin-sidan måste öppnas i Thunderbird. När väl ”allt är på plats” så är det bara att köra.

Slutsats: Kryptering kan vara enkelt!

Kryptering behöver inte vara som de vill visa i Hollywoodfilmer med svarta rutor som matar siffror och bokstäver. Snarare ett enkelt gränssnitt som i Mailvelope eller Signal. På köpet har du förhoppningsvis även förbättrat din egna (och kontakters) integritet. Särskilt med tanke på de svagheter som finns i exempelvis mobila nätverk. Men då gäller det att få dina kontakter att också använda samma (Signal) eller snarlika (vad gäller kryptering för mail) verktyg.

Statistic av JuralMin. Licens: CC 0.

Åter till gammal trotjänare

27 januari 2018 / kristoffer / Inga kommentarer

Som ni säkert har noterat på sistone har jag modifierat min hemsida rätt mycket. Jag har testat både databaslösa innehållshanteringssystem och andra med databas också. Misstänker att man av ”gammal vana” återvänder till en gammal trotjänare som man använt sedan tidigare. Därmed inte sagt att nytt är sämre än gammalt och beprövat. Som ny på marknaden gäller det även att komma över vissa bekvämlighetströsklar.

Grav och Bludit

Jag har tidigare provat på databaslösa system, såsom Grav och Bludit. Båda har lite olika approach; Grav är rätt modulärt med flera tillägg som man kan installera. Installationen av tilläggen sker antingen genom att man skriver kommandon i kommandoraden, eller att man laddar ned .zip-filer i rätt katalog. Bludit kommer med rätt mycket färdigt, och man kan vid behov även här installera tillägg. I Bludit kan man enbart ladda ned nya tillägg i rätt katalog.

Vad gäller användargränssnitt är dessa också väldigt annorlunda bland dessa två. Grav har inte ett administrativt användargränssnitt i grundpaketet. Däremot finns det möjlighet att ladda ned detta från projektets hemsida med baspaketet. Själva administrativa gränssnittet är väldigt rent och snyggt enligt mitt tycke (ja, nu är jag helt och hållet ”objektiv”)*. Bilder och dokumentation finns tydligt framlagt på deras hemsida, så när som på om man vill modifiera lite efter eget tycke.

Bludit kommer från start med ett administrativt gränssnitt. Vissa delar kan man direkt känna igen från WordPress medan andra inställningar kanske inte är lika tydliga. Bludit kan provas på deras demosida.

Båda är bra på sina sätt men i slutändan vinner enkelheten av att använda systemen för mig. Ja, det går att modifiera en sajt så att man är väldigt nöjd med den. För mig når WordPress det väldigt fort medan det tar avsevärt längre tid med Grav och Bludit.

WordPress – min gamla trotjänare

WordPress har sina för- och nackdelar också. Dock så vinner den genom att det går fort att skapa en sida och även börja skriva med. Det gick även fort med de tidigare två nämnda programmen, men de behövde modifieras efter mitt tycke när jag använde dem. Tiden som gick åt att modifiera dem tog längre tid än att göra samma med WordPress. Det kan också ha att göra att jag faktiskt länge har suttit med WordPress, men det är en annan femma…

*Jag tycker mig vara väldigt tydlig när jag är sarkastisk, men ibland finns det några läsare som tror att jag är gravallvarlig. I meningen var jag sarkastisk – som jag vill förtydliga för dessa läsare.

Grav, plugins med mera

19 januari 2018 / kristoffer / Inga kommentarer

Grav är ett CMS som jag tycker är ett väldigt intressant verktyg. Att med verktyget slippa använda databaser och istället använda filer för att visa hemsior känns väldigt bra då databaser har vissa svagheter och kräver att man ständigt använder sig av defensiv programmering. Dock måste jag säga att Grav ändå inte lämpar sig för en novis inom webbsfären. Det krävs, enligt mig, kunskap inom javascript, YAML, PHP, Twig och HTML. Orsaken till att man inte bör vara novis är att man nästintill är tvungen att använda kommandoraden för att installera plug-ins. För mig, som ändå är någorlunda bekväm med de tidigare nämnda teknikerna upplever systemet som relativt enkelt, men jag skulle däremot ha svårt att tänka mig en person med grundläggande tekniskt kunnande använda Grav.

Installation av plug-ins

För att exemplifiera kan jag nämna när man skall installera plug-ins, enligt den officiella dokumentationen: grav-root/bin/gpm install pluginnamn, alternativt ladda ned plug-ins till grav-root/user/plugins och därefter eventuellt modifiera plug-in:et. Visst, det finns ett administrativt gränssnitt som hjälper väldigt mycket, men då måste man som användare även vara införstådd med hur systemet fungerar, vilka menyer man skall använda med mera. Men av någon anledning tycker jag trots all ”krångel” om systemet ändå.

Communityt

Communityt är litet och man märker rätt tydligt av att det är många webbprogrammerare som utvecklar systemet. Behöver man hjälp får man det även om jag ibland kan uppleva lite ”RTFM-mentalitet”. Jag ser att systemet ändå har potential. Och det är bra att det finns personer, som inte är aktiva utvecklare som också lägger upp guider vilket lyfter betyget för Grav något för mig. Ett exempel på sådant är Bszyman, som på sin blogg skrev om hur man integrerade en arkiv-sida i sin installation av Grav. Jag blev förstås inspirerad av detta i mitt tidigare inlägg, och gjorde en något mer grundlig genomgång. Men det är klart, inlägget kan förmodligen förbättras ännu mer.

Alternativ till Grav

För både noviser och de som vill göra det enkelt för sig skulle jag nog ändå rekommendera att använda WordPress. Drupal har en s.k. distribution (samlade paket/plug-ins med kärn-Drupal) som också verkar väldigt lovande, vid namn Varbase. Dock har jag inte använt det såpass mycket att jag kan säga definitivt att nybörjare kan eller inte kan använda systemet. Men utifrån det jag sett så verkar ändå det ta bort en stor del av mödan att skräddarsy sajter.

Vidare läsning

För den som är intresserad finns det intressanta jämförelser av olika innehållshanteringssystem som är databaslösa. Nedan jämförelser är dock skrivna på engelska.

Äntligen ombyte!

17 januari 2018 / kristoffer / Inga kommentarer

Jag har tidigare främst använt mig av WordPress som innehållshanteringssystem för min blogg. Det har visserligen fungerat bra ett bra tag för mig, men det har under årens lopp också medfört vissa bekymmer. Dock har jag ändå lärt mig mycket utav detta, dels vikten av att faktiskt ha en god lösning vad gäller cache men också hur pass länge jag kunde använda det systemet med väldigt begränsade resurser. Jag kommer att migrera de flesta inlägg till denna sajt så småningom.

Idag har jag förstås något bättre resurser och (förhoppningsvis) även ett lättare innehållshanteringssystem, vad gäller resursanvändningen. I slutändan handlar det om att kunna göra det man själv vill inom de ramar som man har. Jag själv tycker att det är en rolig utmaning att faktiskt kunna ”klämma ut” så mycket kräm som möjligt ur så få resurser som möjligt.

En gång i tiden var faktiskt denna hemsida i en Raspberry Pi modell B (precis, den innan B+), men det var för ungefär fyra år sedan. Dock är denna inte kvar på den maskinen, som jag för övrigt har kvar. Men med den ”ledig” så kan jag hålla på med andra projekt som jag finner roliga, även om Raspberry Pi modell B version 2 eller senare har fler stödda operativsystem.

Nu är det alltså dags att använda ett system som inte använder en traditionell databas. I stället använder jag mig av vad man i engelskan kallar för ”Flat file database”, vilket betyder att data sparas i textfiler. Den främsta orsaken är att jag driver en mindre blogg som egentligen inte kräver en stor databas med flera användare.

Raspberry Pi som medie-pc

28 juli 2016 / kristoffer / Inga kommentarer

Raspberry Pi är en billig – och hypad – produkt för oss tekniknördar, som gillar att göra de mest intressanta projekt med dem. Ett av många användningsområden är att göra sin gamla tv till en smart-tv. Detta kan ske genom att ansluta enkortsdatorn till tv:n med hjälp av en HDMI till AV/RCA. Vips, så har man en medie-pc!

För några månader sedan (i februari) kom även en uppdaterad version av deras modell B, vilket jag hade tyckt hade varit roligt att leka med. Dock har jag redan några äldre modeller som jag aktivt använder. Det resulterar i att det blir något svårt för att argumentera för att skaffa mig en ytterligare, om än något vassare variant.

Jag har förvisso inte använt mig av den första generationens B-modeller för att användas som medie-pc. Däremot har jag använt min andra generations Raspberry Pi B. Den fungerar rätt bra, även om det ibland kan bli lite struligt när man strömmar film till den från nätverket. Jag har både använt mig av OSMC (tidigare raspbmc) och OpenELEC som operativsystem för detta ändamål. För närvarande använder jag mig av OSMC som operativsystem, och känner mig nöjd med mitt val.

Båda operativsystemen använder sig utav Kodi som skal, vilket gör att båda kan visuellt upplevas som likadant. Öppnar man dock lite under huven märker man att OSMC är lite tyngre och lite mer modifierbar än OpenELEC. Detta då båda har olika designprinciper; det förstnämnda vill att slutanvändaren ska kunna göra så mycket som möjligt med sin installation från början, medan det sistnämnda fokuserar mer på att lämna ett så lätt fotavtryck som möjligt.

En sak som jag upplever skiljde båda åt var vissa inställningar; bland annat kunde OpenELEC ställas in att ta automatiska uppdateringar, vilket OSMC inte kan.

Vilket är bäst?

Egentligen beror det på vilket behov man har, och vad man är mest bekväm med. I och med att jag har använt mig mer av Kodi, så passar det mig bra. Vill man automatisera systemet till att ta emot uppdateringar, och vara ”lätt”, så är OpenELEC valet.

Fjärrskrivbord för GNU/Linux

5 mars 2016 / kristoffer / Inga kommentarer

Gällande fjärrskrivbord för Linux finns det olika lösningar. Jag kommer att gå igenom några olika lösningar som kan användas för just fjärrskrivbord där man kan ha en Linux-server och -klient.

VNC
Förmodligen är ett av de mer populära lösningarna VNC, vilket enligt mig har sina tillkortakommanden. I och med att protokollet sänder små bildpunkter över nätverket (pixlar) gör det att en session kan upplevas som både slö och krävande vad gäller utnyttjande av bandbredd.

Till det mer positiva hör att VNC är oberoende av plattform, som gör att det kan vara ett bra alternativ om plattformsoberoende är det viktigaste. VNC kan även klara av flera klienter.

SSH
I och med att många distributioner fortfarande använder X som grundsystem för fönsterhanteraren, så finns det förstås en möjlighet att tunnla skrivbordet via SSH om man har X. Det finns förstås möjlighet att tunnla VNC via SSH, men det tänker jag inte behandla i detta blogginlägg. För att vidarebefordra sessionen, krävs det att det stöds i inställningarna för SSH. Detta kan enklast kontrolleras genom att kika i filen /etc/ssh/sshd_config och däri ställa inställningen till X11Forwarding yes.

För att snabba upp anslutningen via SSH kan man se till att datan komrimeras, och användning av kryptering kan också ändras. Exemplet nedan visar hur man kan starta en session med X där komprimering sker och krypteringsalgoritmen som används antingen är blowfish-cbc. Om du vill prova detta, så är det bara att köra kommandot nedan, men anvandare bör ändras till den användare som ansluter till domänen, och example.com bör ändras till den domän du vill ansluta till.

ssh -XC -c blowfish-cbc anvandare@example.com

Dock upplevs inte tunnlande genom SSH som en bra idé alltid, eftersom att vissa program kan upplevas som slöa eller inte visas korrekt.

X2go
X2go är ett annat intressant alternativ gällande fjärrskrivbord. Det kräver visserligen ett sessionskommando vid inloggning, men ska fungera väl i såväl låg bandbredd som hög bandbredd. Man ansluter till en server genom en X2go-klient. Något som kan vara lite jobbigt skulle kunna vara att det kräver lite grävande utav användaren då klienten kräver sessionskommandot för att fungera. Använder man Ubuntu, så kan man leta i katalogen /usr/share/xsessions/ för att hitta rätt variabel. Leta efter variabeln Exec=…, så bör du hitta vilken variabel som krävs. För att ansluta, skriver du exempelvis

gnome-session --session=ubuntu-2d

Kompatibla fönsterprotokoll kan hittas via X2go:s hemsida.

En bild som föreställer en svart router av märket D-Link. Routern har en svart antenn och den är ansluten med en blå nätverkskabel samt strömkabel. Tre gröna indikatorlampor är tända. — En vanlig hemma-router. Bild tagen av Kavelgrisen, via Wikimedia Commons. Licens: Creative Commons Erkännande-DelaLika 3.0.

Du äger det – alltså bör du kontrollera det?

30 januari 2016 / kristoffer / Inga kommentarer

EU, USA samt Kanada är igång med att skapa nya regler där vi som användare av system inte kan påverka vad för mjukvara vi har på enheter som har ett WiFi-chip – bland annat routrar – vilket jag själv ser kritiskt på. För mig är det självklart att jag ska kunna göra vad jag vill med alla mina enheter, dels för att jag skulle kunna men också för att det är rätt enligt mig. Bland annat att om jag vill installera OpenWRT eller DDWRT på min router, så ska jag kunna det.

EU har dock antagit ett direktiv där innehållet kan uppfattas som att allt åligger hos tillverkaren av utrustningen att leverera en programvara med hårdvaran, utan möjlighet att ändra mjukvara om jag som konsument ville det. Alternativt, vilket jag är mycket tveksam till, verifiera programvara av tredje part. Att verifiera tredje parts programvara skulle innebära kostnader för tillverkarna, som kanske inte är i tillverkarnas primära fokus.

I det första utkastet [PDF] av direktivet, inkluderas det ett skäl (19) kan man dock se det explicit skrivet ”kontroll av att radioutrustning kan kombineras med programvara bör inte missbrukas för att förhindra användning med programvara som tillhandahålls av oberoende parter”. Att formuleringen inte finns med i det antagna direktivet ställer jag mig kritisk till, eftersom att man då skulle kunna tolka direktivet som att tillverkarna själva får bestämma vilken programvara som får användas i deras hårdvara och att alternativ programvara blir på så sätt olaglig.

Anna Brunström, som är professor i datavetenskap vid Karlstads universitet, säger att trådlösa routrar är ett säkerhetshot, eftersom att de vid inköpstillfället innehåller fyra-fem år gammal programvara som har många säkerhetshål, skriver mynewsdesk.com. Toke Høiland-Jørgensen, som är doktorand i datavetenskap vid Karlstads universitet, nämner säkerhetsproblematiken med stängd programvara men också svårigheten att kunna använda det i forskning på grund av att man inte har möjlighet att verifiera att allt fungerar som tänkt, enligt mynewsdesk.com.

Att kunna installera öppen programvara på WiFi-enheter är enda möjligheten att dels forska inom området, men också förbättra prestanda och säkerhet har senare års forskning visat, skriver mynewsdesk.com. Eftersom uppdatering av programvaran även förlänger livslängden hos enheten, minskar mängden elektroniskt avfall då enheterna kan användas längre.

Medlemsländerna har till 16 juni i år att ratificera direktivet. Sverige kommer att ratificera lagförslaget enligt Regeringens PM den 13 juni 2016. Huruvida det blir med EU-direktivet 1999/44/EG (rörande garantier vad gäller hårdvara) lär nog också vara intressant att se. Detta eftersom att Free Software Foundation Europe (FSFE) tidigare har skrivit att man som konsument ska kunna installera alternativ mjukvara på exempelvis routrar.